Det blev en torsdag kryddad med solsken.
Från solen, men också från glada hundar & vänner.
Och från Er.
Era ord om mina fotografier,
de ger mig så mycket solsken i bröstet.
Vartenda ett av era ord, träffar ända in i hjärtat och gör mig rörd.
Rörd, och tacksam.
Över att alla år av övning, har lett mig hit.
Till att känna den enorma passion för fotografi som jag känner idag,
och som jag hoppas att jag alltid kommer känna.
För en bild är för mig inte bara några pixlar på en skärm.
Det är en kort frekvens ur någons verklighet, som aldrig kommer återfås.
Men det faktum att den där korta frekvensen finns i ett fotografi,
ger möjligheten att gå tillbaka, för att kunna minnas,
uppleva och för att kunna känna.
Igen.
Ett fotografi är för mig inte uppbyggt av pixlar,
utan av känslor.
Just nu är jag världens tröttaste,
och ser fram emot att trilla in i drömmarnas värld,
men jag vill verkligen att ni ska veta hur glad jag blir över er uppskattning.<3
Åh, vilket härligt ljus i de där bilderna! Och blommor kan man inte se sig mätt på, särskilt de vilda… ♥
Vad kul att du tycker det! Och visst är det så, gällande vilda blommor!