och solskenet.

Den här veckan har verkligen startat på bästa vis.
Vi höll tal i skolan igår förmiddag, och hela gruppen var så duktiga, trots att flera var nervösa innan.
Blev inspirerad!
Jag valde att prata om fotografi & att följa sina drömmar, och förvånades över hur KUL det faktiskt var.
Fick en liten kick, och kunde plötsligt förstå dem som säger sig vilja jobba med att hålla föreläsningar.
Har tidigare fått rysningar vid bara tanken. Att känna att man själv utvecklas, är en härlig känsla!

Jag & Camilla spenderade lite tid i stan efteråt. Lunchade, suktade efter allt fint vi ville ha,
och bara njöt av solsken och av bubblande skratt som inte gick att hejda, bara för att livet blir så himla mycket vackrare, när himlen är klarblå & man måste kisa för att inte bli bländad av solen.

Sen har tiden susat förbi, och jag har känt mig så vansinnigt tacksam.
Tacksam för att jag kan sitta på min veranda och äta frukost redan i februari medan mina tre aningen knäppa djur, busar tillsammans och gör att jag inte kan låta bli att le. Tacksam för att jag har någon som fått mig att börja våga lyfta vikter på gymmet & tycka det är förbannat roligt, trots att jag innan tyckt att just avdelningen med de fria vikterna är sådär väldigt läskig. Och så har jag känt mig tacksam för att jag har så himla många fina människor i mitt liv som lyser upp dagarna på olika vis.
För de små sakerna, och att jag är så lyckligt lottad, helt enkelt.

Och imorgon är det onsdag, och det vankas både hundträning
och stalltid & fingrar inflätade i en guldfärgad man.
& det, är jag också tacksam för.