nuet.

Jag körde precis hem från Camilla i månskenet. Vad mysigt det är med fullmåne!
Tentaplugg har stått på schemat i princip hela långa dagen.
Sista timmen blev allt ett enda trassel av begrepp och definitioner,
så med skratt-tårar längs kinderna, och ögon svidande av trötthet,
kändes det lika bra att ge upp för idag.

Men även om tentaveckor på nästan alla vis, är lika förjävliga varje gång.
Och jag inte önskar annat än att slippa tentor och allt vad plugg heter.
Så vet jag ju, att om några år, kommer jag sakna det här också.

Så som jag ibland saknar att traska omkring i bara tjocksockar i gymnasiekorridorerna,
att sitta i timmar och dricka te i matsalen med vårt lilla gäng,
att spendera svenskalektionerna åt att titta på Värsta Språket,
och alla skratt med alla härliga Torstamänniskor.

Precis så,
kommer jag ju om några år sakna högskolan och allt positivt det ändå innebär,
att vara student.
Och ja, Carpe Diem, må vara en uttjatad fras,
men det ligger banne mig något i det.
Trots allt.