när det trasslar ihop sig inombords.

Vinden viner utanför fönstret & regnet hänger i luften. Det är nog inte långt borta.
Själv sitter jag ihopkurad i soffan, dricker kaffe ur en rosa kopp och velar över vad jag ska göra av kvällens timmar.
Jag & Diezel skulle behöva åka och lydnadsträna med kommendering, jag borde läsa pedagogikboken och ta tag i hemtentan.
Jag borde städa & fixa tvätten också, och jogga, och kolla upp en fotolocation, och ordna med försäkringsbolaget.

Jag kan nog inte längre förneka för mig själv att det varit mycket de senaste månaderna, det har lixom kommit ikapp, mot min vilja.
Fåtaliga sömntimmar och lite för många bollar i luften under lite för lång tid, har lett till att allt just nu trasslar ihop sig i hjärnan,
och slutar med en klump i magen, över att jag vill mycket, borde mycket.
Men inte orkar, just nu.
Och då känner jag mig ännu mer stressad,
& små problem känns som världsproblem, och jag känner mig som världens ensammaste mitt allt, fast jag inte alls är det.

Några djupa andetag, ett försök att få lite ordning,
och ett försök att inse att jag är ju bara människa med en begränsad mängd tid och energi.
Bloggen är bra den, när det trasslar ihop sig inombords.