När det inte funkar

Tog ut hundarna för lite träning när jag kom hem från skolan… Det började bra.
Diezel fick börja lite smått med vittringsapportering! Först fick han leta vittringspinne i högt gräs för att han skulle slå på näsan. Sedan såg jag en hög med pinnar så jag kunde inte låta bli att testa lägga vittringspinnen bland dem och låta honom leta rätt på den. Jag var lite nervös, det kändes lite väl vågat. Men han hittade rätt utan problem!
Ska bli roligt att jobba vidare på det här, har ju aldrig tränat in vittringsapportering tidigare så Diezel blir min försökskanin!
Sedan blev det lite annan lydnadsträning. Och det gick allt annat än bra… Diezel kändes jätte ofokuserad. Vi brukar inte bli osams mer än någon gång ibland han och jag, men idag kändes det som att vi motarbetade varandra, och förstod inte varandra alls. Usch vad jobbigt det var. Borde väl egentligen brytit träningen och gått in direkt känner jag nu…
Varför blir det såhär ibland? Beror det på att vi har en dålig dag? unghundshormoner som spökar? för höga krav?
Det fick mig i alla fall att känna mig rätt kass. Höga krav på sig själv är inte alltid bra…
Skönt att skriva av sig lite!

Indra var också ofokuserad, men det var i och för sig inget nytt. Vi skippade lydnaden och tränade handling mellan träd istället. Mycket roligare tyckte vi båda! hihi.

Nu ska jag plugga lite innan det blir Idol. Ska nog pussa lite på min svarta fina Diezel också, han är ju faktiskt det bästa jag har <3