Vi åkte till fjällen igår. Hundarna & jag.
Bydalen, närmare bestämt.
Det är verkligen något speciellt med fjäll.
Naturen är så storslagen, lite mystisk på något sätt.
& det fladdrade till i magen när de mäktiga bergen reste sig bakom krönet,
strax innan vi var framme.
Tänk va, att jag bott en dryg timme från detta, större delen av mitt liv.
Men inte börjat uppskatta det förrän jag flyttade härifrån…
Jag & Diezel gick först en tur tillsammans.
Avståndsmässigt inte jättelång,
men med Thor i bilen ville jag inte vara borta för länge.
Upp på toppen tog vi oss i alla fall, och både jag & Diezel njöt för fullt.
Av utsikten, av renflocken en bit bort,
och av att andas in den friska, kyliga fjälluften i lungorna.
Av frihetskänslan man bara känner på en fjälltopp,
och av det inre lugnet jag inte känt på ett tag.
När vi kom ner igen, fick Thor komma ut och upptäcka fjällmiljö för första gången.
Plaska i fjällbäckar, springa fort i blåbärsris & kasta pinnar i luften.
Han verkade nöjd med tillvaron, men jag tror vi båda längtar till han har
vuxit på sig och kan hänga med på längre turer.
Tror att han kommer älska det!
–
En toppendag, kort & gott.
Med fjälluft i lungorna, underbar utsikt
& det allra finaste sällskapet.
Men jösses så vackert – längtan till fjällen blev plötsligt obeskrivligt stor. Jag vill upp å fjällvandra!! Kan du ha guidad tur? ;)
Haha, det löser vi! // Hon med noll koll! ;-)