Höst är härligt

Först och främst – Hösten är verkligen det bästa hundträningsårstiden. Håller ni inte med?
Jag och hundarna spenderade flera timmar ute i det härliga vädret idag. Underbart!
Började med en promenad och la varsitt spår till Indra och Diezel, sen gick vi hem och tränade lite lydnad.
Diezels gripanden av apportbocken var faktiskt rätt bra, känns skönt att det går åt rätt håll.
Vi jobbade dock mest på inkallning med ställande. Han stannar men jag vet att han kan snabbare… Jag vet bara inte riktigt hur jag ska få honom att göra det utan att det exempelvis ligger en leksak bakom.
Testade att köra ställande under språngmarsch idag och då gjorde han snabba ställanden, men när vi sedan körde en inkallning tog han fortfarande nått extra steg.  Kom gärna med tips!

Indra var inte alls peppad på att träna lydnad, men lite fritt följ, hopp över hinder och apportering blev det i alla fall innan hon säckade ihop helt. Bättre att ligga i gräset och bli fotad enligt henne! ;)

Diezel fick sedan gå sitt spår först. 100-200 meter långt, som hade legat 1 timme.
Han gick fram som ett x200 i spåret. Tur att jag hade handskar säger jag bara…! 
Måste hitta någon spårkunnig att träna med, för om man ser till hans vilja och glädje i spårandet tror jag att han skulle kunna bli duktig, men då måste okunniga jag få lite tips först hur jag ska träna för att han ska sänka farten och bli mer noggrann.
Jag provade med två leksaker i spåret idag, och fram till första var det inga problem, (om man bortser från att han kunde ha halverat farten)
Efter den första hade han lite problem att ta upp spåret igen, och sedan yrade han lite sista sträckan. 
Ja, det var kanske inget kanon-spårande. Men såhär i början är jag bara glad över att han tycker att det är så kul!
Det är så himla härligt att träna med honom, det spelar ingen roll om det är spår, lydnad eller agility… Han är glad hela tiden. Fina prinsen!

Indra var faktiskt jätteduktig. Hon fick ett spår som var kanske 200 meter på åker, och var jättenoggrann och hade ett enligt mig bra och jämnt tempo hela vägen. Hon viftade på svansen hela tiden och blev jätteglad när hon fann slutet, och glädjen höll i sig hela vägen hem också!
Istället för att träna lydnad tror jag Indra ska få spåra mer framöver. Hon verkar bli så glad av det :)

finaste