fångade i ovissheten.

IMG_9956

Måndag, ny vecka & idag var det så dags igen.
För ytterligare ett veterinärbesök för Elvin.
De senaste fyra månaderna har tre olika veterinärer (en av dem även kiropraktor),
flera fysioterapeuter samt laserspecialisten Linda känt på honom.

Det började alltså med smärtor i ländrygg & baktassar, röntgen utan något konstigt,
rehab i månader med enbart små framsteg,
och en känsla i magen om att det inte kändes helt rätt.

Därefter kiropraktikbehandling x2, låsningar i ryggen återfanns & lättades på,
minskad smärta i baktassar men desto mer framträdande i framtassar.
Även nyfunnen smärta i nacke & bog. Rejält med laser i flera omgångar.
Tittade bakåt i journaler och fann att smärta i tassar funnits med sedan Elvin var valp,
anade artros, bokade veterinärtid någon vecka fram.

Senaste veckan har han börjat markera på höger fram, och haft rejält ont när jag känt på tassen.
Lång, jobbig väntan, men idag alltså, veterinärtid.

Vetten kände igenom.
Fann smärtor i höger framtass, bog, höftled,
ömhet i baktass samt smärta i ryggmuskler kring L7S1 området.
Röntgen av hela frambenet & skulderbladet, samt ett andra utlåtande av bilder på rygg & baktassar.
Inget mer kunde ses än något svullna mjukdelar vid några tår.

Autoimmun sjukdom & fästingsjukdom kom på tal, så där är vi just nu.
Kortisonbehandling har satts in, blodprov är taget
och vi väntar nu på provsvar som skulle dröja ungefär 1 vecka.

Och så kommer tårarna igen.
Tårarna som bildat floder de senaste veckorna
& inte längre ens är värda att försöka kämpa emot.
Jag är så jävla less på det här nu, för att vara ärlig.
Jag lider så med Elvin som inte vill annat än springa, hoppa, träna.

Vara hund.

Jag lider av att se honom verkligen behöva kämpa för att orka hålla ihop sig själv,
och jag lider av att se hur jobbigt han tycker det är när bägaren ibland
verkar rinna över och incidenter sker ändå. När jag inte är beredd och inte hinner tänka åt honom.

Det råder ett kaos i huvudet av att inte se något tydligt slut.
Om vi inte hittar något nu – vad blir nästa steg & hur länge fortsätter man leta?

Ett jävla svar bara. 
Älskade, älskade Elvin.

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *