När jag mötte upp Camilla i skolan igår förmiddag darrade vi båda av nervositet.
Opponering av uppsatsen stod på schemat.
Den där uppsatsen som vi ägnat hela hösten åt, och känner någon slags hatkärlek till.
Vi var allra sist, så det blev en del väntan innan det blev vår tur,
och efter opponentens & examinatorns ord
var det som att luften gick ur oss.
Lättnaden. Vi fick positiva kommentarer,
och har bara några minde korrigeringar kvar att göra.
Sen kommer betyget i den allra sista kursen trilla in på portalen,
och allt kommer då på papperet att vara helt klart.
Beteendevetare, alltså.
Det är tydligen såhär det känns att kunna kalla sig det,
efter tre års stress, press & ångest.
Men också massor av skratt, nya lärdomar,
en stor personlig utveckling & många nya vänner.
Tillsammans med tre av dem som satt guldkant på skoltiden de här åren,
blev det igår kväll champagne, tapas & drinkar, och en massa babbel kring vart den
här tiden egentligen tagit vägen, och vad som komma skall härnäst.
Jag tror inte att jag riktigt landat i det ännu, att verkligen är klart.
Och att jag fixade det.
Men högskoletiden är nu, eller åtminstone
alldeles strax, ett avslutat kapitel…
& jag känner mig så himla redo för att påbörja ett nytt!
Vilken härlig bukett, älskar att ha snittblommor hemma. Så härligt!