.jpg)
Det där med tillfälligheter alltså.
Ibland undrar man ju, hur det ens är möjligt.
Eftersom Marlene är min klippa & alltid, alltid ställer upp,
så köpte jag en liten julklapp. Några smågrejer bara,
med sådant jag vet att hon tycker om.
I fredags fick jag ett sms-tack, och senare samma dag,
öppnade jag julklappen jag fått av henne.
Det första var en bok jag länge velat läsa. Vad gulligt! Tänkte jag,
eftersom jag nyligen skickat en länk på Fb till henne med just den.
Det var bara det, att hon hade köpt just den boken till mig, precis innan jag skickade länken.
Vi har aldrig tidigare pratat om den. Lite galet.
Men sen. Då öppnade jag det andra paketet,
började skratta för mig själv och utbrast ”hur FAN är det möjligt?”
Av alla saker det finns att köpa i Västerås, så hade vi köpt precis likadana julklappar till varandra.
En liten förpackning med olika sorters téer.
Vi har inte ens varit i ett köpcenter tillsammans på jättelänge,
och jag har aldrig sett den där förpackningen tidigare.
Det är bland det sjukaste jag varit med, och jag förstår inte hur det går till.
Telepati?!
Jag tar det som ett tecken på äkta vänskap,
och jag är så glad att hon finns, min bästa Marlene!
Frukosten är precis uppäten, och jag ska alldeles strax börja
packa in alla mina saker och mitt fyrbenta lilla zoo i bilen.
Dags att börja rulla mot Norrland!
