bra relation.

Det var pest att kliva upp imorse, fyfasen så trött jag var, snoozade flera gånger innan jag väl tog mig upp, trots att Elvin gjorde sitt bästa för att väcka mig…
Inte speciellt lockande att gå morgonpromenad i kyligt väder heller, men väl ute så blev jag tack och lov piggare. Önskar jag var lika morgonpigg som Diezel… Det spelar lixom ingen roll hur djupt han sover, så fort han vaknar är han pigg och reda att hitta på något. :-o

Efter promenad & frukost brummade jag iväg till skolan för seminarium, det blev en lagomt flum diskussion med arbetsgruppen innan lunch med Sara & Karolina på ett trevligt café vid namn Kalle på Spången, absolut inte sista gången. Jag har inte gått så mycket inne i Västerås tidigare, men det är verkligen mysigt! Små gator och gamla hus blandat med stora gallerior.
Tycker förövrigt om min klass mer och mer hela tiden också, många olika personligheter men alla jag hittills pratat med är öppna, glada och trevliga!
Bådar gott för de kommande åren, en bra klass är viktigt. :-)

Promenerade, tränade och gosade med grabbarna när jag kom hem, innan jag återigen åkte iväg… Får lite dåligt samvete när de är mycket ensamma, även om jag vet att det inte är negativt för dem att ha lite tråkigt ibland… Imorgon kommer jag i alla fall ha tid att umgås med dem, mina bästa.! ♥
Hallstahammar blev nästa anhalt, och föreläsning med Kenth Svartberg. Temat var bra relation med sin hund, och jag tycker han sa många kloka ord, som han dessutom förmedlade väldigt bra och lättsamt. Föreläsningar är nyttigt, framförallt när motivationen tryter lite. Måste leta upp mer sådant framöver, gissar att utbudet härikring är lite större än jag är van vid. :-)

Kände i alla fall att jag fick med mig en hel del tankar kring relationen med mina pojkar, eller kanske främst Elvin, då vår relation är en berg och dalbana, och ständigt behöver underhållas. Det lättar dock lite när man hör att hans syskons ägare har liknande känslor – det ÄR jobbigt med unghund ibland. Men jag får tänka att lägger jag ner mycket jobb nu så kommer det löna sig i framtiden. Till dess får folk skaka på huvudet och undra hur jag står ut med vildungen, haha. ;-)
Diezels och min relation har ju alltid varit väldigt speciell, och han är lite mer som en kompis än som en hund många gånger. Jag känner dock att jag släppt en del gränser sedan Elvin kom… Positivt i vissa fall – då han får ta mer eget ansvar, men negativt i andra fall, då jag av någon anledning (lathet?) ger honom mer friheter än jag egentligen tillåter, och sedan blir irriterad, fast jag själv tillåtit det… Onödigt, så jag får se till att skärpa mig. Blir jag mer konsekvent kommer vår relation garanterat bli ännu bättre!
Appropå bra relation med sin hund, så tror jag det är något som alla definierar väldigt olika… Då alla ställer olika höga krav på sina hundar i olika situationer, och även har olika gränser för vad som är okej och inte. Hur anser ni att relationen mellan er och era hundar är? Om ni är nöjda med relationen, hur han ni nått dit? Har den alltid varit så eller har ni känt av många motgångar? Intressant ämne, dela gärna med er av tankar och tips!