att vara lite för rädd om det käraste man har.

Kall, frostig morgon. & solen är påväg att vakna till liv, och letar sig försiktigt fram.
Tidiga mornar är likamed tortyr numera, när man ligger under täcket och vet hur mörkt och kallt det är ute.
Så även i morse, men jag tog mig upp i alla fall, tillslut.
Och nu har hundarna varit ute, och somnat om igen, medan jag sitter och äter frukost tillsammans med nyhetsmorgon & tända ljus.
Tidiga mornar är mysiga, det vet ni ju att jag tycker…när man väl tagit sig upp ur sängen.!

När frukosten är intagen är det dags att packa, och promenera med pojkarna innan det vankas skola.
Jag har en liten ångestkänsla i bröstet som legat där någon dag, trots att jag berättar för mig själv att jag är världens mesigaste.
Jag ska ju bara lämna hundarna på kollo ett par dagar, medan jag & Linda åker på en mittiveckan-roadtrip, bästa tänkbara kollo dessutom.
Men ändå, jag är inte van att lämna iväg mina hjärtan.♥ Och jag saknar dem innan jag ens  lämnat iväg dem.
Men de kommer ha det allatiders, det vet jag ju.
Och jag & Linda kommer ha det toppen och troligen hitta en hel del absolut nödvändiga (!) saker på Gekås i Ullared. ;-)

Men först, lite fix & trix och föreläsning.

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *