en decembermåndag.

Säkra ligger intrasslad i mina ben och snarkar högt, Noomi sover med huvudet mot min axel
och Johan puttar ner Estrid gång på gång, för att hon inte ska skymma handbollsmatchen på tvn.
Det är måndagkväll och dagens energipott är minst sagt slut.
Och den där energin, den kommer inte av sig själv just nu,
den behöver jobbas lite för, i dehär mörka tiderna…

Helgen blev,
trots vädret, ändock mestadels spenderad utomhus.
Jag mötte upp en vän för coronavänlig dejt i skogen, värmde glögg på gaskök och pratade ikapp sedan sist vi sågs,
medan mörket föll runt oss och dimman smög sig närmare. Lite spöklikt och mysigt på samma gång.

På söndagen spenderades förmiddagen hemmavid, utomhus för lite adventspyssel.
Några julkransar som fick pryda dörrarna och annat smått & gott.
Jag spelade julmusik och lät lite julkänsla fylla kroppen medan
jag band granris runt kransarna.
Det är så meditativt att pyssla och dona, när man väl tar sig tid till det.
Sen, blev det skog & hundtid resten av dagen.
Och det var den helgen det.
Som trots utebliven snö och knappt något dagsljus att tala om,
blev en mysig sådan.

Och nu, är även måndagen snart slut och ögonlocken blir tyngre & tyngre.
En måndag med en stressig jobbdag, långpromenad i mörkret, ett yogapass
och ett par intrasslade, snarkande hundar i soffan.
Jag tror det får räcka, för idag.