2023 – och dess olika nystarter.

2023 kom, och gick. Utan ett enda blogginlägg.
Men – en årssammanfattning av året som gått, får det bli ändå.
Såklart.

Vad blev det av 2023, egentligen? Jag hann tänka, att det inte inneburit något speciellt.
Men insåg i nästa stund, att det faktiskt hänt mycket.
Att det varit ett år av nystarter, på flera sätt.

Under årets början njöt jag, allt jag bara kunde, de sista månaderna av min mammaledighet.
Jag älskade verkligen min mammaledighet med Folke, och hade gärna fortsatt den länge till, om jag hade kunnat.
Sista tiden innebar vårvinternjut, skidåkning och solsken. Ljuvligt.
Parallellt med det härliga, ett skavande inombords, som senare landade i beslutet att låta Säkra flytta.
Småbarnslivet passade inte henne, på flera sätt. Hennes passion och kall är därtill, att jaga klövvilt, vilket jag inte kan erbjuda henne.
Stjärnorna stod rätt, och det bästa tänkbara hemmet för henne, dök tillslut upp.
Idag bor hon söderut, avgudas av sin nya husse, och höjs till skyarna under jakterna där hon levererat både en drös hjortar och älg under hösten. Trots att jag saknar henne innerligt, så är jag så otroligt glad och lättad över att det landade i något såhär bra för henne.

Jag blev färdig med min utbildning till Diplomerad Massör, startade upp min nya verksamhet Inre Medvind, och har arbetat med massagen parallellt med min anställning på olika vis, sedan i Maj. Jag har byggt på med första steget i Reiki. Och är SÅ spänd, nyfiken och förväntansfull inför framtiden och hur Inre Medvind så småningom kommer utvecklas.
Jag själv har ingen aning, utan åker med, lyssnar och ser vad som kommer komma framöver.
Oavsett, har det såhär långt varit en väldigt rolig resa, med många kundmöten, spännande insikter och nya kontakter.
Jag är stolt och glad över att jag vågade prova den här helt nya vägen – den känns rätt, och sann.

Sommaren blev fin, och innebar en del nytt på djurfronten. Åh. Så viktiga dessa fyrbenta varelser är för mitt mående.
Jag förstår det nog knappt själv ibland, att den där djurtokiga lilla tjejen jag växte upp som, fortfarande finns kvar inuti mig,
med ett ständigt skriande behov av att ha djur omkring sig för att kunna må bra.
Lilla kaninen Luna flyttade in på gården, för att det skulle bli så. Helt enkelt.
Och sen, genom kontakter, så åkte jag för att hälsa på en eventuellt blivande medryttarhäst.
Det visade sig, att Diva stod i ett stall, där min allra första medryttarhäst som tonåriga jag var störtförälskad i, också har stått på äldre dagar.
Och där det till och med finns en bild på honom. Ögonen fylldes av tårar vid insikten.
Är saker verkligen bara en slump? Jag tror inte det.
Glädjen över att nu få möjlighet att låna fina Diva ibland. Är stor.
Inget får mina axlar att sjunka mer, än en stund på hästryggen och en mjuk mule mot kinden.

Sommaren innehöll vidare en härlig norrlandstripp som gav fina upplevelser och minnen, och sköna dagar hemmavid.
Det har pratats om en regnig och dålig sommar, men jag upplevde den aldrig så? Oavsett, gick den vidare i en höst med ännu en nystart. Vi blev föräldrar till ett förskolebarn, med allt vad det vardagspusslet innebär. Det har varit omtumlande och spännande, väckt mycket känslor och framförallt inneburit en utveckling i raketfart för vår bebis – som numera inte är en bebis, utan en snart tvååring vars mun går i ett, konstant, och som snappar upp precis allt just nu.
Jag undrar som alla andra småbarnsföräldrar, hur kunde det gå såhär snabbt?
Men det är njutbart också. Att få följa Folkes utveckling med allt som hör till. Att han mer och mer blir en egen liten individ, att kunna prata och göra mer saker tillsammans, på riktigt. Wow – vilken resa det är, att få åka med på.

Förutom förskola, vattkoppor och höstblåsor. Så innebar början av hösten också att mina föräldrar fyllde 70.
Det firades med att hela familjen åkte till Kroatien. Och trots att oddsen var emot oss – så kom vi iväg, och det blev en underbar resa som jag är så glad för att den blev av. Det gav energi till den fortsatta hösten, med framförallt vardag i olika former.

2023 har inneburit mycket att vara tacksam för.
Att jag hittat tillbaka till så mycket kreativitet och hittat tillbaka till orden.
Jag har läst fler böcker än på länge, börjat skriva ordentligt, plockat upp kameran igen.
Tiden räcker inte alltid fullt ut till alla projekt, några idéer kommer säkert inte bli verklighet eller bli avslutade.
Men det gör ingenting, för jag älskar det där pirret av att vilja prova och förverkliga. Testa, och se vad som bär.
Och jag ser fram emot att fortsätta utveckla det, under kommande år.

Jag är också tacksam för alla fina samtal med vänner, kontakter som blivit starkare, små guldkorn i vardagen.
Att sjukhusbesöken varit få i år, och att vi fått leva som vanligt mellan rutinundersökningarna, till skillnad från året innan.
Jag är tacksam för att Noomi fått fylla sju år och fortsatt sprider glädje, och att få uppleva årstiderna här i Jämtland.
Häromdagen, under en skidtur, kunde jag inte låta bli att bara le, för att det är så fint att få känna livet i sig,
tack vare naturens skiftningar och olika möjligheter till att njuta av allt det vackra.

Tack 2023, för alla nya möjligheter, allt härligt och allt som varit tufft och utvecklande.
För minnen, leenden och allt som är en del av den bergodalbana som livet innebär.

Jag ser fram emot att se vad kommande år, 2024, för med sig.
Jag har drömmar och önskningar, men också vetskapen om att det är så mycket som vi inte kan styra över,
utan bara acceptera och förhålla oss till. Oavsett vad nästa år kommer innehålla, så känner jag mig redo nu –
redo att lämna 2023 och bläddra vidare, till nästa, oskrivna kapitel.