Ibland slås man av hur snabba livets vändningar kan vara. Trots att man tror att han har kontroll på sin tillvaro så har man egentligen ingen kontroll överhuvudtaget. Saker, bra som dåliga, sker ändå, och vi kan bara se på.
Ikväll slocknade ett hundliv, bara sådär, och jag lider med hans familj. Så tragiskt, finns inga ord…
Varför sker sådant här för de som inte förtjänar det, när de finns så många onda människor ute i världen som skulle kunna drabbas istället?
Jag förstår mig inte på livet.
Mina prinsar ligger bredvid mig i sängen. Nära. Jag tittar på dom med tårar rinnande ner för kinderna och en klump i magen, talar om för mig själv att jag måste ta vara på varje sekund med dem och Indra vid min sida. Man vet aldrig när kontrollen man trodde att man hade, visar sig vara en hallucination, ett grepp om ingenting…
Ta vara på varandra, lova på mig det
Ja, livet tar ibland vändningar som är svåra att förstå. Man får försöka uppskatta varje stund vi har tillsammans med våra fyrbenta vänner.
Ja det är hemskt! När man tittar på sina egna älsklingar gör det ont i en om tankarna går dit man inte vill att de ska gå.
Det är så jäkla läskigt! :(
Så tragiskt. Varje gång jag läser eller pratar om det så får jag tårar i ögonen. Ändå intalar jag mig själv att det kommer bli något enklare den dagen då jag måste ta bort Diva eftersom jag har varit inställd ända sen hon var liten att hon nog inte kommer ha ett sånt långt liv. Men det kommer kännas helt klart! Usch!