SHU's agilityläger 2010!

Sitter i soffan med en kopp te & har träningsvärk i benen, dessutom ganska ont i ryggen efter en natt på tåget. Men ack vad det har varit värt dessa tågtimmar. Helgen har varit jättelyckad, och jag känner mig så otroligt inspirerad nu! Jag har lärt mig massor under helgen, och dessutom träffat många nya väldigt trevliga tjejer.
Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta helgen, det finns så mycket att skriva… Men jag gör ett försök.

Vi kom ner till Göteborg på torsdag morgonen, köpte lite att äta och satte oss sedan och väntade på Kajsa & Majken. Inställt tåg som ersattes av buss ledde till att de blev försenade, men tillslut så kom de äntligen fram. Så himla roligt att äntligen få träffa Kajsa! Det kändes inte som att det var första gången vi träffades, snarare som att det var en god vän jag inte träffat på länge. Ganska häftigt det där egentligen, att man kan lära känna varandra så bra utan att man aldrig träffats i verkligheten.

När vi kom fram till Göteborg-Mölndals Brukshundklubb var de andra 28 agilitytjejerna redan på plats, så vi kilade in och lyssnade på det sista av Jenny och Zeljkos genomgång, därefter körde vi direkt igång med träning!
Slalomträning hos Jenny och därefter kontaktfältsträning hos Zeljko. Lite mjukstart sådär. Efter kvällsfikat packade vi in oss i bilarna och åkte iväg mot helgens boende – Scandic Hotell. Att bo på hotell och få äta hotellfrukost hör inte till vanligheterna under hund-helger, lyxigt!  Rum delades med Kajsa, samt stockholmstjejerna Caroline och Marlene, vilket fungerade alldeles utmärkt :)

Under fredagens pass handlade det mycket om att lära sig se hundens linje. Var vill jag att hunden ska springa, och hur ska jag placera mig för att hunden ska kunna göra det.
Det blev många aha-upplevelser för mig och de övriga i min toppenbra träningsgrupp, säkerligen för övriga lägerdeltagare också.
Efter vårat sista pass för dagen, för Zeljko, var både jag och Diezel helt slut. Aldrig någonsin förut har jag varit så trött efter ett agilitypass!!
Kvällen tillbringades på hotellet tillsammans med hela gänget, och bjöd tävlingar och massor av skratt. Muskel fick en ny betydelse, och nya ord så som bär-ost och sot-säl uppfanns.

På lördagen började jag och Diezel vårat handlingspass hos Jenny. Han tog riktigt mycket gräs i svängarna, och jag blev väldigt frustrerad. Fick tipsen av Jenny att jobba mer offensivt med honom (”tagga honom som att han vore en Rottweiler!”) samt att säga ett skarpt Nej när han tar gräs. Det gav resultat, men känslan efter passet var trots det mestadels frustration. Efter peppande ord från tjejerna kändes det bättre, och när det var dags för passet hos Zeljko var jag laddad igen. Och vilket pass det blev, superroligt. Vi jobbade på tighta svängar efter hopphinder och tunnel, och där blev jag verkligen förvånad över Diezel. Jag som sagt flera gånger att han har stora svängar… Där fick jag igen – allt handlar verkligen om hur jag placerar mig, när jag höll mig på rätt plats svängde han nämligen riktigt riktigt tight!
Efter middagen tog vi med oss hundarna och gick en promenad till Oxsjön för grillning och hundbad. Väldigt mysigt!
Vi kom tillbaka till hotellet ganska sent, men trots det blev det såklart lite agilitysnack innan vi tillslut somnade.

Söndagmorgon njöt vi av sista hotellfrukosten, och checkade sedan ut från hotellet. Hur vi lyckades med bedriften att få in alla sakerna, oss själva och fyra hundar i Carolines bil har jag ingen aning om, men på något sätt så gick  det!
Väl framme på klubben hade Jenny och Zeljko genomgång om hur man ska tänka under banvandring, och förberedelser på tävlingsplatsen, därefter väntade banbygge! Vi skulle nu få testa våra nya kunskaper, och ha lite tävlingsträning.
Först ut var agilityklassen, alla körde sitt lopp, och fick sedan feedback av Zeljko eller Jenny, och sedan samma upplägg vid hoppklassen.
Jag kände mig nöjd efter alla fyra loppen. Jag använde mig av tipsen jag fått under de tidigare dagarna och jobbade på mycket mer offensivt, samt använde rösten mer än vad jag gjort tidigare. Detta ledde till ett annat driv och koncentration från Diezels sida.
Det blev dessutom en förbättring andra rundan i både hopp och agilityklassen.! Kanske framförallt i hoppklassen. Han hade en rivning i båda loppen, men i första rundan tog han stora tuggor gräs och kändes emellanåt lite okoncentrerad, i andra loppet tog han gräs på samma ställen, MEN de var mindre och i sista svängen avbröt han sig själv mitt i rörelsen för att istället koncentrera sig fullt på vart han skulle. Det känns nu som att vi kommer komma tillrätta med det här problemet, tids nog! :)

Det blev en ganska lång sammanfattning, trots att jag försökte komprimera helgen. Kort och gott – Jag känner att min handling och framförallt mitt synsätt på agilityn har utvecklats mycket under lägret. Jag kommer att tänka på ett helt annat sätt nästa gång jag går banvandring, och när vi tävlar nästa gång kommer jag känna att jag vet hur jag ska jobba för att få Diezel att gå så bra som han faktiskt kan. Detta var vad jag ville få ut av kursen, och det fick jag. Nu ska jag bara försöka hålla den här inspirationen uppe!

Ett sista tillägg. Diezel har skött sig så fint under helgen, trots att det varit mycket stoj och stimm och hundar överallt, har han tagit det mesta med ro. Min fina duktiga prins!

Add a comment...

Your email is never published or shared. Required fields are marked *