pusselbitar.

Livet & veckorna, rullar på i ett fasligt tempo.
Ibland måste jag påminna mig att stanna upp lite.
Andas. Njuta. Reflektera.

Över att livets pusselbitar börjar falla på plats.
Långsamt, och en i taget.
Men pusslet börjar ta form.

Och det är så vansinnigt skönt.

Förra helgen var härlig
& jag fick tid med några väldigt omtyckta.
Och såväl tid med vänner, som morotskaka,
höstiga promenader & någon att hålla i handen,
gör gott för själen.

Den gångna veckan,
har därefter spunnit vidare på ungefär samma härliga tema.
Med föräldrar på besök i södern,
skratt & ta-igen-prat med ett gäng som jag inte sett på så länge,
Bondesökerfrukväll, podlyssnande
& glädje över några minuters solsken,
efter dagar som aldrig tyckts ljusna.

Och nu,

Är det ju vips, fredag igen.
Fredag, och full fart mot en rolig helg!