livet levs bäst ute.

Jag blickar tillbaka, en vecka.
Till fjälltoppar, spegelblanka vatten & jämtlandsluft.
Till kalla tältnätter och morgnar så vackra att man nästan tappar andan. Som gör det värt kylan, trots allt.
Till en trött vorstehvalp nedkrupen i sovsäcken. Till köttbullar på burk och pulvermos,
som smakar fantastiskt för att utsikten maxar smakupplevelsen.
Till att sitta och göra ingenting utan att bli uttråkad,
för att naturupplevelsen är upplevelse nog.

Blickar tillbaka,
och känner åter härvaron.
Känslan av att vara just precis här & nu och ingen annanstans.

Och jag konstaterar, som så många gånger tidigare,
att livet levs bäst ute.