Förmiddagens timmar försvann snabbt under en brunch i Saras nya, mysiga lägenhet. Länge sen sist var det, och en hel del att prata ikapp! Inspirerande vänner har jag, helt klart. Som alltid fyller mig med positiv energi! Sitter just nu och kikar ut på regnet som öser ner, och suckar över åsksmällarna som kommer med...
Jag känner igen det där, Pulver ligger och flåsar och skakar medan Udda sover djupt. Det hade verkligen varit något om man hade kunnat förklara för dem att det inte är farligt!
Åh vad jag känner med din åskrädda hund. Vår Edith bryr sig inte alls om åskan men hennes kusin som vi passar ibland blir hysteriskt rädd. Darrar och flåsar och mår jättedåligt. Så roligt att hitta till dig och få se alla dina fina bilder. Jag ser att du säljer en del av dina bilder och blir nyfiken på hur det går till rent praktiskt. Har du lust att berätta?
Kram Maria
Ja fina du, mer tid måste de allt bli! <3
Usch jobbigt när det är så. Ozzy tycker med att det är jobbigt när det mullrar för mycket :(
Super fina bilder!
Usch, åskrädsla eller ljudrädsla öht hos hundar är jobbigt. Kommer ihåg när jag vaknade av åskan i stugan på Kronbacken och Diezel såg så plågad ut. Då hade jag gärna kunnat prata med honom och förklara att det är mysigt med blixt och dunder <3