Fotograf Sofie Gustafsson »

IMG_1549
Jag var på en föreläsning om spår i fredags kväll. Övriga skulle fortsätta med kurs två dagar till.
Det blev ett avhopp som jag först tackade nej till att fylla ut. Men ångrade mig sedan,
och kände att det nog kunde vara värt pengarna. Och det, det blev det verkligen.
Kursen visade sig bli en aha-upplevelse av stora mått,
och en väldigt bra kickstart i Thors framtida liv som spårhund.
Eller kanske snarare mest för mig – för att se vilken kapacitet hundarna faktiskt besitter,
redan från valpåldern.

IMG_1510

spårkursIMG_1518IMG_1520

Gruppen under helgen var en peppig & rolig sådan, och vädret har även det varit på topp.
Instruktör var Christer Hansson och upplägget var i ID-spårs-form där vi använde oss av så kallade smellers (i det här fallet små bomullskompresser som spårläggaren hållit i) som hunden skulle lukta på för att ta in information om vilket spår den sen skulle följa.
Detta var nytt för mig, men intressant att se hur snabbt hundarna snappade upp det.
Även om jag kanske inte kommer fortsätta träningen med smellers i någon större utsträckning
tycker jag att strukturen och tankarna kring själva spårarbetet är lika applicerbart vid träning inför brukstävling.
Under gårdagen var underlagen gräs och därefter grus, och under hela dagen idag så har hundarna spårat på asfalt.
Såväl grus som asfalt var helt nya underlag för Thor, så det var kul att låta honom testa detta – med råge dessutom.
På egen hand hade jag i hans nuvarande ålder aldrig utmanat honom ens en bråkdel av vad vi gjort under helgen
– och därmed aldrig sett vad han faktiskt fixar!

IMG_1527IMG_1535

IMG_1588

IMG_1553

susaspår

Stegringen av svårigheter för hundarna har varit väldigt stor, vilket Christer framhöll var ett medvetet val.
Detta för att vi skulle få en överblicksbild av hur träningen ser ut, och att vi efter kursen på egen hand kunde backa tillbaka
och ge varje steg mer tid och grunda ordentligt.
Vi började igår morse med ett kort förarspår på gräs i ca 10 m, och avslutade idag med att med smellern som start,
ta upp ett ganska långt icke-förarspår på gatorna i Köpings stadskärna.
Rejält hopp på ett par dagar alltså, och så förbaskat roligt att se hur hundarna utvecklats.

IMG_1560

IMG_1569IMG_1570Thor, han har verkligen imponerat massor på mig! Hade ett brett leende i bilen påväg hem både igår och idag.
Att just det här blev vår första kurs tillsammans blev så himla bra. <3
Han har hängt med de äldre hundarna trots den ständigt ökande svårighetsgraden,
och inte varit så långt efter gällande koncentrationsförmåga, trots sina knappa fem månader och minimala erfarenhet.
Han har tuffat fram oavsett underlag, och hanterat förledningar och annat, störningar runtom osv, väldigt bra.
Skulle kunna skryta om mitt lillhjärta i flera A4-sidor, men nöjer mig här.
Han har varit grym helt enkelt, och det ska bli jätteroligt att försöka förvalta detta framöver!
Världens bästa THORE-MOTOR.
& som jag älskar den här lilla hunden!

IMG_1541

IMG_1463bloggIMG_1453bloggIMG_1469blogg

Såhär fint var det igår kväll, när jag & Eva var ute och åkte.
Motljuset, alltså. Det är ju magiskt!
Och Eva fick så lov att stanna bilen så att jag kunde plocka fram kameran.

Veckan som passerat har innehållit hundträning & tid med vänner, och solsken.
Och en väldig massa snurriga funderingar och tankar om framtiden.
Ni som känner mig vet att jag inte riktigt är den där kasta-mig-ut-ta-det-som-det-kommer-typen, utan mer ett…kontrollfreak.
Och just nu har jag ingen kontroll alls på läget, utan måste just, ta det som det kommer,
leva i ovisshet och under tiden försöka klura på vad & vart jag vill.
Förbaskat svårt, faktiskt.

Nåväl.
Jag antar att det löser sig, för eller senare och på ett eller annat sätt.

IMG_1439-2

I fredags kände jag att miljöombyte behövdes,
så jag och grabbarna grus rullade iväg på en liten roadtrip.
Sörmland & Stigtomta blev målet, och det var väldigt härligt att besöka
Susanna & Mårtens fina gård igen.
Ett toppendygn med hundträning, finväder, god mat, bad för hundarna
och en massa babbel & träningspepp.

Susannas lilla goding Erox är ca 1,5 månader yngre än Thor,
så skoj med valpträning tillsammans!

IMG_1408EroxIMG_1443IMG_1392

IMG_1350IMG_1359

Dagarna rullar på här.
Med katt i tratt, bildredigering och försök att hitta tillbaka till energin.

Cotteskrutten var på återbesök hos veterinären idag.
Bästa, bästa Escott. Som lugnt låter sig kännas igenom, och som självmant lägger sig ned på undersökningsbordet när såren ska rengöras av vetten. Trots allt han gått igenom. Hjärtekatten!
Såren ser i alla fall ut att läka fint hittills, svullnaden är påväg ner och
blodprov visade att alla värden nu återgått till normalt. Så skönt.
Så vi fortsätter som tidigare här hemma, med medicin och skötsel av såren,
mycket vila & kärlek.
Så är han snart bra igen.
Han hade tur. Tur i oturen.
Och jag försöker verkligen att fokusera på just det, och bara det.
Att han är här och att han kommer bli bra.

Eftermiddagen spenderade jag och övriga flocken utomhus.
Thor fick ett par korta spår på hårt underlag för första gången, och kämpade på ordentligt.
Jag glädjer mig verkligen åt han är lika förtjust i spår som jag.
Så nu ligger hundarna utslagna, och jag ska göra Escott sällskap i sängen framför en film.
Försöka att inte somna måste jag också, jag får ju väldigt-spontan-besök från Östersund sent ikväll.
Sandra ringde i eftermiddags och frågade om jag tyckte att hon skulle
ta tåget som gick om ett par timmar.
Klart jag tyckte det.

Ett spontant Östersundsbesök kunde ju inte kommit lägligare.

IMG_1331

IMG_1288

Jag ligger i sängen, med Egil sovandes med huvudet gömt i fårskinnsfällen vid mina fötter.
Escott ligger strax bredvid. Han kisar lite med ögonen, kikar åt mitt håll,
och jag undrar vad han tänker på just nu.

Hos mig, så snurrar tankarna lika mycket som de gjort hela den senaste veckan,
och tårarna och illamåendet tar fortfarande över flera gånger per dag.
Att skriva, gör ibland att saker och ting
känns enklare, så jag tänkte ge det ett försök, även denna gång.

Det har gått en vecka nu.
En vecka, sedan all anspänning släppt efter ett jobbigt beslut på måndagsmorgonen
och jag rastade hundarna på lägdan utanför huset.
Jag såg fram emot eftermiddagens valpträff, kände hopp inför framtiden,
och kände att det skulle bli en bra vecka. En vecka att ladda upp med energi och
lägga nytt fokus framåt.

Men så blev det inte.
Istället slogs tillvaron omkull under mina fötter, när jag och pojkarna kom tillbaka till huset
och möttes av beskedet att Escott hade blivit hundbiten.
Hunden hade tillslut släppt honom, och Escott hade sprungit iväg.
Jag försökte att hålla mig lugn, slängde in mina hundar i bilen och sprang mot platsen det hade hänt.
Men jag hann inte springa många meter innan paniken hann ifatt mig och tårarna vällde fram.
Sen blev allt som ett töcken. Jag ropade efter Escott, hyperventilerade, försökte att inte spy och
ringde i den känslomässiga dimman efter vänner för att få hjälp av fler att leta.
Vilka änglar. Som kom och letade, sa åt mig att få i mig energi,
och försökte få mig att hålla hoppet uppe.
Jag satt uppe länge på verandan den natten, tänkte att han vågar sig
nog fram när det blir mörkt och tyst.
Men det gjorde han inte, och jag grät mig till sömns.
Över Escott, ovissheten och faktumet att livet är så jävla orättvist ibland.

Tisdagen, onsdagen & torsdagen passerade.
Vänner avlöste varandra i att sällskapa mig i letandet, jag försökte stundvis göra annat för att skingra tankarna, men det var nästintill omöjligt. Hela tiden återgick tankarna till var Escott var,
om han ännu var i livet, hur skadad han var, om han led mycket,
och vart jag kanske ännu inte hade tänkt på att leta.
Tårar i mängder, ångest, och ett ständigt värkande hjärta.
Tankarna snurrade så åt alla håll – när slutar man leta? Hur går man vidare?
Hur lagar man såren i själen?

Så på torsdagskvällen.
Efter att ha sovit en stund för att bota huvudvärken, och precis skrivit på Facebook, något i stil med
”jag hoppa att all er positiva energi ger honom styrka att ta sig hem” , så släppte jag ut Thor.
In genom dörren kommer då en katt, och jag hinner tänka att det är konstigt, eftersom
Egil är i sovrummet.
Strax därefter inser jag, att det inte är Egil. Jag faller ihop på hallgolvet, skakar av gråt,
och håller om min älskade Cotte. Förstår nog inte riktigt att han är där. Att han lever.
Jag ger honom mat, påminner mig själv att andas. Ringer till Lina som bor närmast, säger att Escott kommit hem. Hon kommer så snabbt hon kan. Jag hinner bryta ihop både en och två gånger innan dess, ”tog han sig hem så kommer han fixa det här” säger vänner i telefonen.
Och jag försökte tänka just så.
Ett svullet ben, spån och smuts på kroppen, blod någonstans på insidan av benet, chockad.
Det var vad jag reflekterade över när jag såg Escott. Jag vågade inte känna igenom honom.

Mellan 23 och 04 var vi sedan på Strömsholm, Lina, jag och min tappra katt.
Bitsår på insida lår. Benet är ungefär dubbelt så stort som det andra, väldigt infekterat.
Han är uttorkad, har något höga värden, och veterinären vågar inte lova att de inre organen är intakta.
Escott ska läggas in på intensiven, jag pussar honom hejdå, och jag och Lina rullar sen hemåt i dimman, och natten som nästan blivit morgon igen. Jag försöker ta in vad som egentligen hänt de senaste timmarna, men kan nästan inte förstå. Han kom hem.

IMG_1291
Cotten blir sedan kvar på Strömsholm ytterligare en natt då man vill hålla koll på det uppsvällda benet.
Inre organ har klarat sig, men några värden är ännu höga.
I lördags eftermiddag fick han komma hem. Trött och mörbultad.
Han har mest sovit sen dess. Sovit och ätit, inte rört sig mer än nödvändigt.
Jag har också sovit. Tätt intill honom. Många timmars sömn att ta igen.
Och jag har viskat till honom, att jag är så glad att han kom hem, att han är så tapper och stark,
och att han kommer kämpa sig igenom det här, och snart vara hel igen.

Det tar emot att släppa ut Egil om dagarna, och hur jag ska klara av att så småningom låta Escott gå ut, vet jag inte ännu. Det är så mycket som ställts på sin spets den här veckan,
så mycket som inte kommer bli som det var. Jag har sår i min själ som jag inte vet när de kommer läka,
än dras de upp av minsta lilla, men jag förmodar att det blir bättre så småningom.
När jag fått sova ikapp, när saker och ting fått landa.
När känslorna av ilska, chock, oro och rädsla har avtagit.

Mitt i allt hemskt, har veckan dock visat mig att jag har flera alldeles fantastiska människor i mitt liv.
Både på nära håll, och längre bort. Ord räcker inte till för att beskriva den tacksamhet jag känt,
och känner till alla som ställt upp och som visat sin omtanke på olika sätt. Som tillåtit mig vara ledsen, arg, förtvivlad. Som lyssnat, letat, och stöttat. Tack. 

Det finns garanterat också en och annan som tänkt att jag överreagerat,
att det ”bara är en katt”…  Men för mig är ingen av mina katter bara en katt.
De har båda två enormt stora personligheter och charm, och är så vänliga varelser.
Escott, Egil, Diezel & Thor, är precis lika mycket värda för mig.
De utgör var och en, en precis lika stor del av min familj,
och jag älskar dem alla mer än livet självt.

Därför.
Kommer det ta tid att bearbeta detta.
En av mina högst älskade små liv, blev biten av en hund, låg ute skadad i flera dagar
och därefter två dygn på intensiven. Omständigheterna kring hela händelsen har inte förenklat situationen, och det här är därför det mest absurda som hittills skett i mitt 23 åriga liv.
Jag hoppas verkligen att jag slipper vara med om något liknande igen.
Slipper leva i ovissheten att inte veta om någon man älskar är vid liv eller ej.
Och jag hoppas att alla de bilder jag har i mitt huvud tids nog suddas ut.

En mardrömsvecka, alltså.
Som slutade med att en älskad kämpe i sista stund tog sig hem.
Tänk att han gjorde det.
Tänk att han kom hem. 

  • Anna - Åh, Sofie. Jag blir så berörd av dina ord! Kanske känns det extra starkt för att jag gick igenom något liknande när jag var sjutton år och min älskade katt Trisse försvann, helt spårlöst. Vi letade och letade och väntade och väntade, men han förblev borta. Än idag så kan jag undra över vad som hände och känna hur det hugger till i hjärtat… Jag är så glad för att Escotts olycka slutade bättre än så. ♥

    Ta hand om er allt vad ni kan. Njut av all den där kärleken. Vi har tur, vi som kan känna den. Det finns så många som inte förstår, som tänker ”bara en katt” eller ”bara en hund”.ReplyCancel

    • sofiegustafsson - Anna, vad ledsen jag är att du behövt gå igenom det, och leva med ovissheten… Fy. :-(

      Tack för dina ord <3 Ja, vi har faktiskt tur som fått gåvan att kunna känna så mycket för djuren, även om det ibland är jobbigt också.ReplyCancel

  • Elin - Åh, det tåras när jag läser. Din kärlek till dina djur lyser igenom alla dina texter. Varma krya-på-hälsningar till cottekatten <3ReplyCancel

10670139_716762798394938_606153680934939097_nIMG_9919

Dåligt med blogguppdatering, bergochdalbaneliv och huvudkaos.
Och precis när jag trodde jag börjat få ordning och början till bättre,
så besannades en av mina värsta mardrömmar.

Tar det aldrig slut på elände?

Escott, min älskade, fina, speciella och vänligaste Escott.
Har blivit hundbiten.
Hundbiten, och sen sprungit iväg.
Det har letats efter honom hela dagen, och hela kvällen.
Men inte ett spår, någonstans.
Jag vet inte var han är, om han lever,
eller hur skadad han är.
Jag vet bara att det gör så inihelvete ont i hjärtat att jag knappt
vet vart jag ska ta vägen och att oron, oron som jag lärde känna i vintras,
åter är tillbaka.

Det får inte vara sant, att jag förlorar två av mina familjemedlemmar
inom loppet av några månader.
Det får inte vara sant.
Kom hem nu Escott.
Kom hem, utan livshotande skador och borra ner dig
i min famn som du brukar.

Tårarna tycks aldrig ta slut, det värker i hela kroppen.
Och jag undrar, hur mycket tål ett människohjärta egentligen?

Det känns som att mitt ska sprängas.

lagersbergsgrill

Dagar som dessa, finns det inte mycket att klaga på.
Vädergudarna var med mig under gårdagens bröllopsfotografering,
och brudparet var av allra trevligaste sort. Så gulliga!
När jag sedan återvände hemåt hade Lagersberg förvandlats till en camping,
och invaderats av hundfolk. Det blev en kväll med lydnadsträning, grillning & mycket skratt!

Trevligheterna fortsatte idag, och min söndag fick sin guldkant redan under förmiddagen,
när vi spårade.
Thor skulle få gå ett spår lagt av någon annan än mig för första gången,
och jag bad Susanna gå ett rakt enkelt spår, mest för att se hur han skulle svara på det nya.
(Ja, jag är ju lite feg av mig…)
S lyssnade dock inte på mig, utan la ett spår med både en träapport & två vinklar,
och han tuffade på så himla fint, min lille prins!
Plockade upp pinnen och kom med den till mig och hade en härlig attityd till spåret hela vägen.
Jag längtar verkligen till vi kan gå långa spår i skogen… Som jag saknar det…

älskadehjärtan

Under eftermiddagen blev det lydnadsträning & lunch,
och svisch svosch var det sedan kväll och all energi är nu totalslut.
Men en finfin helg, det blev det verkligen.
Det är ju bara så underbart med sommar!

IMG_8375

Morgonkaffe, busig valp &
lite sol som verkar leta sig fram utanför fönstren.

Just busig valp, är jag lite extra tacksam för idag.
Då Thor i förrgår kväll lyckades fastna i en leksak och dra sönder en hörntand, så pass att han igår behövde spendera några timmar hos veterinären för att plocka bort den bit som blev kvar.
Allt hade gått bra, och han hade skött sig jättefint.
Att lämna kvar honom var dock hemskt, och jag åkte hemåt med forsande tårar.
Jag gick sen och räknade timmar och minuter tills jag fick hämta hem honom igen.
Minnen bubblade upp, och situationen påminde för mycket om det som varit.
Några timmar senare fick jag äntligen hämta en glad men trött liten kille,
och efter en stund hemma så var den vanliga, pigga, glada, goa Thor tillbaka igen.
En dag som inte alls blev som planerat, men huvudsaken att lilleman mår bra.

Idag blir en bättre dag!
Med bröllopsfotografering & tid med ett gäng vänner här i Lagersberg.
Lydnadsträning, middag och diverse flams & trams står på schemat.
Det kan ju inte bli annat än toppen.

Men först, bröllopsfokus, alltså.
Och jag hoppas att regnet håller sig borta.

IMG_8384

Den här veckan har startat med ett par riktigt härliga dagar med både bildjobbande & ledig tid.
Tänk om det en dag skulle vara möjligt att leva enbart på fotografering. Vilken dröm det vore.
Jag mår bäst när jag får lägga upp dagarna som jag själv vill.

Den lediga tiden har bland annat innehållit lydnadsträning & häng med goda vänner.
Igår åkte jag och hundarna till Örebro  för lite eftermiddagsträning tillsammans med
Matilda och WK-grabbarna. Rolig sådan och alla hundarna var glada och duktiga!

Det är en härlig känsla att mitt lilla T faktiskt börjar bli en liten hund nu,
och därmed lite mer att träna med.
Imorgon blir han 16 veckor gammal och tänderna rasar just nu en efter en.
Jag vet att det mest troligt kommer komma perioder då han är trotsig, ger mig gråa hår & gör mig konfunderad, det hör ju lixom till.
Men än så länge är han bara en genomhärlig,
kärleksfull kille med glimten i ögat och spring i benen.
Klart han hittar på hyss ibland, men inga större grejer.
Han är en enkel grabb och jag njuter verkligen av all tid med honom.

Nej, tillbaka till dagens bildredigeringsmaraton
medan hundarna sover tungt.
Sen blir nog en sväng till bryggan med Diezel, tror jag allt.

IMG_8759

Och så var det slut för i år. Brukslägret.
Jag har kikat igenom några bilder med trötta ögon under kvällen,
och långsamt låtit helgens alla intryck smälta in.
Intensiva helger som dessa lämnar alltid ett litet vakuum efter sig, tycker jag.
Som för att skapa möjlighet till reflektion.

Årets läger har, som väntat, inte varit som de tidigare.
Det har varit tomt, konstigt, ledsamt, underbart, fyllt av skratt,
annorlunda.
Det har varit mycket känslor på en och samma gång.

Jag är tacksam för Mia som varit min ventil under helgen,
man behöver en sådan ibland.
Någon att mitt i allt ståhej, kunna prata djupt med,
och låta tårarna rinna tillsammans med.
För att sedan kunna samla sig igen, och kunna glädjas åt såväl det som varit,
som det som är, och som komma skall.

För visst är det märkligt, det här med känslor.
Att vi besitter förmågan att känna så mycket, samtidigt.
Att kunna sörja över att Rune fattades många av oss.
Att kunna sakna Elvin så att hjärtat nästan exploderar,
och på samma gång kunna vara så innerligt glad och stolt över Thor.
Sorg och glädje, glädje och sorg. Som hand i hand skapar ett kaos inombords.
Men jag tror att det är viktigt att våga tillåta sig att känna allt.
Även om det ibland blir skitjobbigt när allting väller fram som en flodvåg,
så behöver man känna för att kunna gå vidare.

Men helgen, den har som sagt varit väldigt fin också.
Jag har minglat vid lydnadsplanerna där Herr & Fru Högström drillat sina ekipage,
jag har fotograferat mycket, pratat hund med nya & gamla bekantskaper,
tränat valpis och njutit av sköna dagar.
Det har varit mycket skratt, och mycket av det
där fina med att livet med hund kan väva människor samman
oavsett stad, ålder och bakgrund.
Trots de jobbiga bitar den ofrånkomligt innebär, är hundsporten världens bästa hobby,
det kan aldrig sägas för många gånger.

En brukslägerhelg som på flera vis varit av en helt annan sort än förr, alltså.
Men ändå en härlig & rolig sådan, tack vare goa människor,
en skötsam Diezelprins & en cool och fantastisk valp. 

Ta vara på nuet och varandra. Ta inget, och ingen för givet.
Det är viktigt.

IMG_9187 cash IMG_8742

IMG_9180aussiemalleIMG_8951 IMG_9534

IMG_8985

  • Marina - Helt fantastiskt fint skrivet Sofie, man blir alldeles varm inombords & vilken fin bild på Cash. Ha det BÄST så hoppas jag vi ses snart :)ReplyCancel

    • Sofie - Tack snälla Marina. Ja, jag ska se till att åka uppöver framöver så vi kan följas åt lite med de små :)ReplyCancel

IMG_8364

Klockan börjar bli sent, och jag borde egentligen packa och förbereda för morgondagen
istället för att ligga i soffan och blogga och fippla med bilder.
Imorgon, då vankas det ju start av årets Bruksläger i Sala.

Jag känner lite blandade känslor inför det, om jag ska vara ärlig.
Det är klart att det ska bli roligt.
Jag ska ju mingla som åhörare med kamera på axeln i dagarna fyra.
Inhämta så mycket träningsinspo det bara går. Jag ska träffa härligaste sortens människor flera dygn
i sträck, skratta, äta & dricka gott, miljöträna valpen på bästa tänkbara vis
och ja, ha det himla bra, helt enkelt.

IMG_8365Ändå känner jag ett visst vemod,
och tårarna forsar ostoppbart när jag tillåter mig själv att tänka på det.
Det här lägret är ju så mycket Elvin. 
Så mycket Elvin, och så mycket Rune.

De två senaste åren har jag ju gått som deltagare i spårgruppen för
en av hundvärldens mest godhjärtade och kunniga människor.
Jag har blivit tårögd av Elvins kämparglöd och åkt hemåt efter lägerdagarna med
massor av ny kunskap och med glädje i bröstet av Runes fina ord om Elvins spårarbete.

I år kommer det inte bli så.
I år finns varken Elvin eller Rune längre kvar på jorden, och det är så orättvist.
Så orättvist och så tungt. Och jag vet inte riktigt hur det kommer bli att vara på plats.

Det blir en annan sorts läger i år.
Som åhörare med kamera på axeln och en liten BC vid min sida.
Och jag hoppas att både Elvin och Rune finns med och bevakar oss,
på håll. Jag är så tacksam för allt de båda har lärt mig. 

IMG_8359

lotta

Måndagförmiddag.
Regnet öser ner utanför – och vet ni, det känns faktiskt ganska skönt.
Efter flera stekheta dagar gör det ingenting alls att det är svalare idag.
Speciellt mina klarröda axlar tror jag tackar vädergudarna… ;-)

Men den varma helgen, blev en bra sådan.
Det har badats, grillats, burits saker…
Och nu, nu har Lotta flyttat in,
och jag har därmed två vänner inom ett par minuters cykelavstånd.
Hur bra som helst,
och livet på landet blir helt klart roligare med vänner nära!

Några bilder från lördagens inflyttningsmiddag,
innan jag tar med mig två vilda svarta ut i regnet och hittar på något skoj.

Måndag, alltså.
Och en toppenvecka som väntar.

marley

monicamarlenelotta

IMG_7439IMG_7431inflyttmiddsg

IMG_7387

Vi åkte ju på roadtrip i torsdags.
Jag, Marlene & hundarna.
Ett par timmar och lite till i bilen, och så hamnade vi i Gränna.
Vilken mysig liten stad det var!
Med kullerstenar, gamla hus i olika färger,
väldigt smala gator, och polkagrisbutiker vart man än vände sig.

Två dagar är kanske inte så länge, men det blev två välfyllda och väldigt härliga sådana.
Vi hann umgås med Lillasyster Ström, klappa på ‘hennes’ fina hästar, kika runt i Gränna,
åka längs vägen mot Jönköping med otroligt vacker utsikt, sitta på bryggan och äta jordgubbar,
skratta, äta pizza i en park och lite annat smått & gott.
Helt underbart att för några timmar känna sig helt avslappnad & ledig från allt!

Ett par dagar på vift, alltså.
I sällskap av goaste vännen och tre älskade fyrbenta,
det gör gott för själen.

IMG_7373gränna grännabrygga grännabrygga2 marlenepolkagris IMG_7386 thoremotorIMG_7402 IMG_7294IMG_7398IMG_7344

veranda

Att starta dagen på verandan, med en bra känsla i kroppen,
lång ledighet framåt och tokfint väder. Underbart!

Jag ska strax rulla ner och hämta upp Marlene,
och sen åker vi vidare för en minisemester i Småland.
Vi ska hälsa på M’s syster Martina och bara ha det bra ett par dagar.

Perfekt början på ledighet,
och det känns som att sommaren äntligen har börjat på riktigt!

Hoppas ni får en härlig dag i solen vänner <3

IMG_7256

Juni månad. Vet någon vart den tog vägen?
Inte jag i alla fall, som igår insåg att den snart är slut,
och att det väldigt snart är Juli.

Och Juli,
det blir en himla bra månad det.
Med läger, finbesök, lydnads-SM, mini-semester-tripp och annat roligt.
Längtar!

Lille Thor, han växer som ogräs.
Benen är långa, och öronen byter ständigt skepnad.
Han är en fortsatt väldigt fin individ, och jag är så lycklig som får
dela mina dagar med den här lille buskillen!

Några bilder på den lille guldklimpen,
innan det är dags att rulla iväg igen för vår del.

IMG_7265 IMG_7269 IMG_7270

IMG_6918-RedigeraIMG_6966-Redigera

När jag var uppe i Östersund för några veckor sedan,
var vädret ostabilt och Jämtlandsvindarna var lika kyliga som alltid.
En förmiddag var åtminstone ljuset som önskat, och den kalla blåsten glömdes för en stund bort,
när jag fick äran att föreviga det här gulliga paret på bild.
Jessica & Kalle,
som alldeles snart har en liten knodd hos sig. 

IMG_6929

jessicakalle

IMG_7038IMG_6844IMG_7016 IMG_7087-Redigera

IMG_7224

De senaste dagarna försvann sådär snabbt att man knappt hann märka av dem, känns det som.
En onsdag på roadtrip, med Mariestad & bilköp som mål.
Att numera köra en Kia Ceed är som en dröm i jämförelse med den gamla
Renaulten, kan jag lova!
Påvägen hem från Mariestad, blev det lämpligt att stanna till hos Lindströmskan en sväng.
Sist jag var där, så ville vi att tiden skulle snabbt så att vi skulle få hämta hem våra små valpar.
Och i onsdags, när vi sågs igen, så fick våra småttingar ses för första gången.
Thor, 12 v & Pax (welsh), 13 v. Godingarna fattade snabbt tycke för varandra!

Igår regnade det i princip hela dagen…
Jag och Marlene var uppe i skogen en sväng med djuren,
men ledsnade på att bli genomblöta.
Kvällen spenderades därav senare i en riktigt fin inomhushall
som visade sig ligga alldeles här i närheten. Kul!
Då de har billigare pris de närmsta månaderna blir
det ett bra alternativ om sommaren nu fortsätter att regna bort. ;-)
Thor tog den nya miljön utan problem och fick pyssla med lite smått och gott.
Han är en härlig pricknäsa!

Och idag – midsommarafton, alltså.
För min del kommer hela helgen att spenderas på jobbet,
men lite tid med några vänner hinns i alla fall med innan dess.

Trevlig midsommar till er alla!

IMG_7230 IMG_7205