Fotograf Sofie Gustafsson »

IMG_9059IMG_9067

Dagarna svischar som vanligt förbi, fort, fort.
Jag har inga större problem med att behöva köra en bit till jobbet numera,
speciellt på morgnarna, är det tvärtom skönt med en ‘startsträcka’.
M e n . 
Dagarna blir kortare, det blir de.
Och bilresorna & aktiviteterna måste planeras mer.
Så, något hus lite närmare Västerås, hoppas jag dyker upp framöver.
Jag vill ju kunna få ut så mycket som möjligt av dagarna,
utan alltför många timmar i bil :-)
Hojta gärna, om du råkar veta något.
info@sofiegustafsson.se

Efter jobbet idag,
var jag iväg & red islandshäst för första gången på länge.
Så underbart!
& det bästa av allt,
är att jag nu har tre hästar att åka och pussa på och rida när som helst.

Att trycka in mer i vardagen som redan är svår att pussla ihop,
kan nog tyckas vara mindre klokt.
Men jo, just det här,
är ju faktiskt det mest kloka av allt.
För fingrar inlindade i en islandshästman, ljudet av klapprande hovar
& den bästa doften som finns; doften av hästar.
Det är mindfulness av bästa sort, det.
Och inget får mig så närvarande som just det.

…bilderna,
de är från igår. När jag & Thor följde
med Marlene till hennes ulltottar.
En fin kväll hade vi!

IMG_9071IMG_9075IMG_9116

IMG_9101IMG_9093IMG_9103IMG_9123

IMG_9041

IMG_9047

När jag tänker tillbaka,
känns den senaste veckan som tre veckor.
Minst.

Det är så mycket som hunnits på kort tid,
och så mycket känslor som varit i omlopp.

Det har varit nyttig hundträning & egen träning,
mycket tid i bilen & pyssel med schemat för att hinna allt jag vill.
Mina föräldrar har varit på besök, små utflykter hunnits med
& god mat ätits. Sömnen har prioriterats bort,
men kommit ifatt mig.

IMG_8526Och så har det hänt,
det där som jag hoppades skulle dröja så mycket längre,
innan det hände.
Escott har somnat in. 
Under en dag mitt i veckan, när jag var på jobbet,
somnade han in i en av grannarnas trädgård.
Han hjärta slutade slå, det orkade inte mer.
Mina hyresvärdar tog hem honom, jag fick säga hejdå,
innan han begravdes under det stora trädet.

Tårarna rinner,
men jag har nog ännu inte riktigt tagit in det.
Förstått.
Att han inte bara är ute på vift som han brukar,
utan att han är borta. 
Att min oerhört speciella lilla Cotte,
inte kommer sova bredvid i sängen igen,
att han inte längre kommer sitta på köksbordet och
granska mig ingående medan jag äter frukost,
att han inte kommer följa med på promenaderna,
och inte kramas så som han alltid brukade.
Att han inte kommer finnas här,
hos mig.
Igen.

Det är så förbannat orättvist, och ledsamt & tungt.
Men jag hoppas att de tar hand om varandra, var de nu än är,
mina finaste pojkar, att de slipper ha ont.
Escott & Elvin.
Jag saknar dom så, dom fattas mig. <3

IMG_9048

Veckan avslutades tack och lov positivt,
i fint sällskap & med duktiga hundar.
Och jag hoppas att veckan som kommer,
på det stora hela innebär fler skratt & färre tårar,
än den senaste.

IMG_9024

Upp & ner, ner & upp.
Så har vädret varit idag,
ömsom sol, ömsom regn.

& kvällen i vallhagen blev likaså, träningsmässigt alltså.
(det är verkligen varannan gång, det där med vallningen,
förra passet var ju ljuvligt).

Frustrerad,
över min fina hund med mycket kapacitet men på
samma gång så jäkla tjockt pannben & kan bäst själv.
Frustrerad blir jag också över min egen okunnighet i vallningen
(varför kan man bara inte lära sig nya saker på en kvart eller två?!).
Det är alltid svårt att vara ny på något –
och därigenom inte riktigt veta var man är påväg tycker jag.
Det är klurigt utan en tydlig målbild, lixom.

IMG_9029Men,
lika mycket som jag är frustrerad,
är jag också fascinerad av snorvalpens stil, driv & vilja.
Och över att vallhundarna besitter så vansinnigt starka instinkter.
Det är häftigt, det är det verkligen.
Häftigt, frustrerande, svårt, spännande.
Allt på samma gång!

Nåja. Nya tag.
Förhoppningsvis spelar vi snart i samma lag igen,
Thore-snore & jag. Det är alltid skönt att bara skriva av sig lite.

Några bilder på snygga & duktiga grabbarna Sane & Cai
hanns med innan kamerabatteriet tog slut!

IMG_9015IMG_9027

IMG_9017IMG_9033

13621465_10153970432548141_207622301_opjkarnaVeckan har varit en fullspäckad & rolig sådan!
Systerdotter följde med ner från Östersund förra helgen,
så mysigt att få rå om henne lite.
Min lilla, stora tjej.

Ett besök av fröken Larsson & fyrbenta har också hunnits med,
inklusive Slagsta-glass, promme i kvällssol
& en massa prat tills klockan blev för mycket.
Så som det lätt blir när man inte har setts på väldigt länge!

Namnlöst-2

Vi har ju vallat också!
Första gången på ett tag.
En härlig kväll med vallning & middag
tillsammans med Eva & Matilda, och Thor var riktigt fin.

Jag trodde att han skulle vara lite speedad med tanke på att det var längesedan han träffade får sist,
men han var öppen & balanserad och visade att han minsann mognat den senaste tiden.
Efter en period helt utan hundträningsmotivation känns det nu
lite lockande att börja starta igång igen!

cotte

Igår kväll trillade Marlene in för middag och lite ta-ikapp-tid.
Under hundpromenaden såg vi något svart&vitt nere på ett gärde, och efter lite traskande,
insåg jag att det minsann var luffar-Escott som åter varit på vift ett par veckor.
Troligen har han av någon anledningen skaffat sig ett eget revir en bit bort, och håller sig där.
Det är många katter i området där vi bor, så det kan nog vara en förklaring till att han söker sig en bit bort.
Men det är tråkigt såklart, att han inte håller sig nära.
Just nu, glädjer jag mig i alla fall åt att han är inne,
och att han är nöjd & glad med det för stunden.
Han ska få någon dag för att bygga upp hullet igen, få i sig medicinerna
och så får vi se sen, när det blir dags för honom att kila ut igen.

Men idag, då. Lördag.
Och det är ju så skönt att man nästan smäller av.
Jag har fyllt på energidepåerna med sovmorgon, lååång frukost,
egen träning & promenadtid med djuren, utan stress.
Så himla skönt och välbehövligt.
Nu, lite plock & fix hemmavid,
innan det vankas en kväll med vänner.

Hoppas ni har en härlig helg!

IMG_8879IMG_8892

Tröttheten den här veckan har verkligen varit e x t r e m .
Jag tror allt kom ikapp lite, efter en hektisk period
med avsked, flytt, nytt jobb & späckat schema med för lite sömn.
Så, trött, trött. Men ändå med en bra känsla i kroppen.
Har haft flera fina vänner på besök under veckan,
pratat ikapp livets senaste & ätit massor av jordgubbar.

Escott har varit på hemmaplan en sväng – och sen kilat på äventyr igen.
Glad att hinna pussa lite på honom & ge honom en dos medicin iaf…
Att stänga in honom är inget alternativ, mår han bra av att vara ute mycket,
så måste han ju få vara det. Min egen oro till trots.

I övrigt,
njuter jag av att privilegiet att spendera jobbdagarna utomhus bland
vackra växter & intressanta människor. Jag måste nog plocka med kameran
dit någon dag, och föreviga allt vackert.
När klockan varje morgon ringer klockan 5 känns det ju lite motigt att veta
att jag jobbar hela sommaren medan vännerna har flera veckors ledighet,
men jag är oerhört tacksam över att det är just den här arbetsplatsen jag får vara på i sommar.
Det är verkligen så lärorikt, givande & roligt på många olika plan.
Jag försöker suga i mig så mycket ny kunskap jag bara kan!

Nu,
dags att packa lite innan ögonlocken trillar igen.
En helg i Östersund vankas.

IMG_8901IMG_8909IMG_8894camillaIMG_8914

IMG_8911

IMG_8873

Regnet öser ner utanför,
välbehövligt efter varma dagar.

Jag dricker kaffe, och hundarna sover.
Vi har varit ute och letat efter Escott under morgonen, utan spår.
Jag har inte sett till honom sedan i onsdags,
och eftersom det betyder att han heller inte ätit sin hjärtmedicin
sedan dess, gör det mig orolig…
Jag hoppas att han kommer hem snart,
att det inte hänt något.

Bortsett från det,
så har helgen varit fantastisk.
Igår åkte jag och hälsade på Eva,
vi tog med några fyrbenta och for iväg på utflykt.
Picknick, galna hundar vid vattnet
& årets första dopp. Ljuvligt var ordet!

Nej.
Lite mer kaffe, innan en del söndagssysslor ska tas tag i.
Men vilken fin helg alltså,
bortsett från en saknad Cotte…

IMG_8789
IMG_8808IMG_8810IMG_8816

IMG_8864IMG_8820IMG_8825IMG_8829IMG_8833

smultronIMG_8860IMG_8874

IMG_8850

IMG_8642

Första midsommaren här i Broby, alltså.
Det blev en himla fin sådan.
& sol fick vi, till och med!

En saknad Jossan anlände först,
innan Matilda & Glenn också trillade in.
Det vankades blomsterplock, kransbindning,
grillning & fotografering, innan Marlene och Johanna också
anslöt lagom tills middagen var klar.

Kubbspel, skratt, babbel,
& traditionsenlig jordgubbstårta följde därefter.
Och jag somnade med en go känsla i magen,
tacksam över att ha så fantastiska vänner i mitt liv. <3

IMG_8670

IMG_8653

IMG_8694IMG_8665

IMG_8774

midsommarIMG_8717

IMG_8781

IMG_8782

IMG_8664IMG_8723IMG_8730

matildaglenn

IMG_8759IMG_8692IMG_8785

13446362_10153918630058141_276674704_o
Tänk att det redan gått vecka sedan vi flyttade ner,
dagarna har verkligen rusat iväg!

Nya jobbet känns spännande.
Jag saknar verkligen mina ungar & allt det innebär att jobba i skola,
men jag inser också, och glädjer mig åt hur mycket erfarenhet det gett mig att arbeta inom skolverksamhet.
Och kanske framförallt en större trygghet i mig själv som är skön att
känna när jag nu kommit in på en ny arbetsplats.
Mitt nya jobb inom arbetsrehabilitering innebär mycket tid utomhus, och hittills känns allt bra.
Kollegorna är trevliga och kunniga & redan nu har jag lärt mig en massa nya saker inom olika områden.
Det blir kul & lärorikt det här tror jag!

13493142_10153918630223141_2009014565_o

Jag & grabbarna har fortsatt utforska trevliga omgivningar,
saknade vänner har kramats på & många flyttlådor har packats upp.
Lite ordning börjar sakta men säkert att infinna sig,
och en ny sorts vardag börjar formas.

broby

Idag njuter  jag fullt ut av l ö r d a g .
Sovmorgon, lång frukost & inspirationsgooglande till vardagsrummet.
Det ska letas en ny soffa idag, ätas glass med bästa sortens sällskap
& fortsätta fixas lite här hemma.

En vecka i södern, alltså.
Och ett lugn i kroppen jag inte haft på ett år,
har börjat infinna sig.

13445978_10153903639793141_1294366890_o

Och så var vi plats, då.
Igår kväll landade vi här, på gården strax utanför Kungsör.
I.. ja, jag vet inte riktigt om jag ska kalla det hus, eller lägenhet?
En del av ett hus är det i alla fall,
så något mittemellan, kanske.

13453272_10153903639973141_1144065323_o
Världens bästa gäng hjälpte mig att bära in & fixa och dona igår,
så härlig första kväll här! & idag har det utforskats lite i området.
Vi insåg bland annat att jag bor väldigt nära inomhushallen i Kungsör,
att det finns många promenadvänliga grusvägar
& att Mälaren inte ligger så långt härifrån, till både hundarnas & min stora glädje.
Mer att upptäcka, finns det. Det är så roligt att utforska nya platser!

broby1
När vännerna lämnat, och det bara blev jag & mina fyrbenta kvar,
blev det dags att börja slåss ordentligt med flyttlådorna.
Fy fasen sån tid det tar, det här!
Men, lite i taget, börjar det växa fram ett hem.
Nedervåningen står först på tur, så får ovanvåningen planeras & fixas lite efter hand –
helst skulle jag ju dock vilja kunna vifta med ett trollspö, så att allt blev färdigt direkt.

Önskar så att jag hade några lediga dagar att ställa i ordning allt,
men icke sa nicke.
Redan imorgon börjar jag nämligen på nya jobbet,
det känns riktigt spännande!

13453280_10153903666868141_1776403787_o
Så, nu ska jag rasta hundarna, förbereda lite inför morgondagen
& sen krypa ner i sängen.

Vi är på plats i södern alltså,
jag tror knappt jag har förstått att vi är här än.
Det tar nog ett par dagar, eller tre.
Men, jag tror att det kommer bli väldigt bra,
det här.

bloggjuni

& vips,
så var vi då där, vid slutet av vårterminen,
och det här Östersundskapitlet.

Igår var det skolavslutning, så himla fint & känslosamt.
För att inte tala om stunden i klassrummet efteråt.
Så många kramar, fina ord från elever, föräldrar & kollegor.
Så mycket kärlek, i både tal, text & presenter. Åh.
Hjärtat svämmade över så många gånger.
Visst hade jag förstått att det skulle bli jobbigt
att ta farväl av min helt fantastiska klass,
men att det skulle kännas såhär jobbigt,
hade jag verkligen aldrig kunnat föreställa mig!

Efteråt blev det hejdålunch med Sandra,
följt av en senare utemiddag tillsammans med
päronen & min kusinvitamin! Mysigt!

Men tänk, ändå.
Att jag för ungefär åtta månader sedan,
av en slump fick nys om ett jobb på en skola hemma i Östersund,
valde att ta det & flytta upp igen.
Tänk, att jag då,
skulle hamna i en klass med en hel drös helt
underbara små människor med stora personligheter
& därtill, en lärare det skulle visa sig att jag samarbetade otroligt bra med.
Tänk, att detta skulle leda till en känsla av att hamna alldeles rätt i min yrkesroll,
en känsla av det här kan jag & en stor personlig utveckling.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv, barn, lärande
& mer därtill under det här månaderna.
Jag har getts utrymme att prova nytt, att växa som pedagog
& känt en sådan otrolig stolthet över mina elever.
Att gå till jobbet har varit så himla roligt,
och varje dag har eleverna fått mig att skratta.
Så, att jag kommer sakna dem,
det är en underdrift. <3

Och nu,
är det alldeles snart dags för mig att rulla söderut.
Mot det som varit mitt hemma under en så lång tid,
och som drar mig tillbaka.
Mot något som känns gammalt,
men samtidigt kommer bli alldeles nytt
& som känns rätt i magen just nu.

Så,
med känslor i överflöd,
av både sorg, glädje & förväntansfullt pirr,
sätter jag så punkt för det här kapitlet.
Bläddrar blad, och undrar nyfiket,

vad kommer komma härnäst?

13383636_10153886408443141_758912507_o

Några mobilbilder från gångna veckan.

Vi har myst nere vid sjön, och Thore har börjat komma på att simning
är ganska kul (inte bara att plaska & jaga vattendroppar).
Diezel, han badar som vanligt som en tok.

cotte
Frukosten har ätits utomhus – bästa sättet att starta dagen på, utan tvekan.
Och så har det pussats på Cotten, i massor.
Han tar sina mediciner hittills utan minsta problem, så himla duktig.
Han är utomhus som vanligt, och känns överlag pigg.
Något tröttare vissa dagar, men på det stora hela verkar han må bra.
Att inte veta hur hjärtat verkligen mår där på insidan,
och inte veta om hans mående kommer hålla i sig
i två dagar till, en vecka, eller ett halvår…?
Det skapar dock ständig oro.
Min bästa Escott <3

13396888_10153886407918141_674534622_osandra

Det har blivit mycket tid i solen, promenader, backintervaller
& så avklarades första spring-milen på flera år, toknöjd över det!
Nu hoppas jag att motivationen håller i sig,
och att tempot ökar så småningom.

Veckan bjöd även på glassdejt med
Sandra & sötnäsan Nelli, mysigt :)

saraOch igår,
då rullade två mindre bussar neråt mot Kungsör.
Med hjälp av pappsen, storebror & gulliga Sara som offrade sin
lediga lördag för en lååång dag på vägarna <3.
Alla mina möbler & prylar lämnades av,
och till helgen flyttar även jag ner.
Då ska allt packas in i nya boendet!
Tänk att det snart är dags.
Woho, så spännande!

Lite från senaste veckan,
men nu,
äntligen S O V A.
För att samla energi för en sista
Östersundsvecka på ett tag.

IMG_8604

Tack,
fantastiska Ni.
Som på olika vis hört av er och visat värme & omtanke.
Det betyder oerhört med människor som bryr sig & som förstår. <3

Välbehövlig helg.
Och det är så skönt när man hinner med det man ska, utan stress.
Sovmorgon tills jag vaknade av mig själv, lång frukost, förmiddag på gymmet,
långpromme med grabbarna & lite kortare fotopromenad med Indra,
bland alla fina vitsippor.

Lite blandat måste-göras-fix har också hunnits,
och ska nu fortsättas med,
innan middagssällskapet trillar in.

En lugn lördag med energipåfyllning alltså,
viktigt.

IMG_8572IMG_8560IMG_8573

IMG_8586IMG_8576IMG_8580IMG_8610vitsippa1

IMG_8593

IMG_8553

IMG_8504

♥♥♥

Varför, måste livet vara så orättvist?
Jag känner mig så trött, och tom inombords.

På Strömsholm gjordes ultraljud av Escotts hjärta, och man tog EKG.
Det konstaterades att han har hjärtsjukdomen HCM som innebär en förtjockad hjärtmuskel.
Det gör att hjärtat inte fungerar som det ska,
och kan innebära diverse följder. Exempelvis hjärtsvikt & blodproppar.
HCM går inte att bota,
och eftersom Escott redan visat symtom genom svimningar, trötthet & onormal hjärtrytm
trodde veterinärerna inte alltför starkt på att medicinerna
kommer kunna bidra till någon större lindring.

Som ett slag i magen. 
Som att precis ha klättrat uppför en klippa, fått fingrarna över kanten,
och känt hopp om att äntligen kunna dra sig upp sista biten.
Men sen bli knuffad ner, igen.

Min fantastiska Escott,
bara 2,5 år gammal.
Som gjort avtryck inte bara
i mitt katträdda hjärta, utan även hos så många fler.
Cotten, som är den snällaste & mest avslappnade katten man kan tänka sig.
Veterinärerna har vid besöken fått göra precis vad som helst, och han har bara funnit sig.
Han, som kommer när jag ropar, som så ofta ligger i mitt knäveck när jag vaknar,
som tittar på mig med blicken som om han kan läsa mina tankar & som alltid försöker stjäla min frukost.
Han, som skulle bli gammal hos mig. 
Jag vill inte tro att det är sant.
Räckte det inte med allt vi kämpade oss igenom ifjol?

Just nu, är jag så orolig & villrådig.
Vi har påbörjat behandling med mediciner som ska fungera vätskedrivande & blodtryckssänkande.
Än så länge tar han medicinerna utan problem, och så länge han tycker det är okej så fortsätter vi.
Helst, skulle jag vilja låta bli att släppa ut honom. Men det går inte.
Escott är ingen innekatt. Han behöver vara ute, få jaga,
få sitta under buskarna och spana, och klättra i träden.
Det är ju sån han är, och jag kan inte hålla honom borta från det
han älskar för min egen oros skull.
Men tankarna snurrar… Tänk om han skulle få en blodpropp utomhus?
Tänk om han svimmar igen? Hur väl känner han av hjärtat?

Oron, den som jag lärt känna för väl.
Den har mig i sitt järngrepp igen, och jag önskar jag
slapp tänka på beslutet jag kommer behöva ta,
förmodligen alldeles för snart.

Förbannade jävla otur.
Jag vill bara skrika.

IMG_8481IMG_8527IMG_8522IMG_8526

IMG_8347IMG_8358

Det blev en skön helg, det här.
Med bland annat restaurangmiddag, inköp av nya extra-färgglada löpardojor,
lite häng på cruisingen i stan & en del packande inför flytten.
Filmen The Choice fick avsluta helgen, och ni måste bara sen.
Speciellt ni som älskar Dear John, Safe Haven & The Longest Ride…
Samma-lika, som de filmerna…
Och alltså, alldeles underbar & sorglig, på samma gång.
En ny film att lägga bland favoriterna.

Tidigare idag, träffade jag Sandra & hennes lilla pärla, Nelli.
Hur söt är inte den där lilla varelsen?!
Är så glad för Sandras skull, hon har längtat efter sin sheltievalp i så många år.
Och nu, nu har hon äntligen en tuff & framåt liten Nelli.
Sockersöt!

Nåväl.
Söndagkväll med regndropp mot fönstren,
och en vecka med både roligheter & mer jobbigt står på schemat.
För Escott väntar besök på Strömsholm hos specialist,
och ni får gärna hålla en tumme eller två för honom <3

IMG_8351IMG_8355nelli2IMG_8400IMG_8448IMG_8454IMG_8459nelli

storsjön

Och Poff, så var det visst helg igen.
Fredagskänslan är alltid så härlig, tycker jag.
Och jag sitter i detta nu och sörplar kaffe & äter en och annan jordgubbe,
hundarna har däckat efter långpromme och lite lydnadsträning.

Jag planerar tiden framåt lite i huvudet, och inser att det är ett och annat som ska hinnas med,
innan det vankas flytt och nya äventyr. Det känns som att tiden går snabbare & snabbare,
ju närmare jag kommer.
Och trots att jag verkligen längtar,
så kändes det vemodigt ända in i hjärtat idag, när mina elever övade sommarlovssången,
och jag insåg att hur få dagar jag har kvar att spendera med dem.
De där 27 små liven som jag fått lära känna, dela dagarna med,
och som jag kommit att tycka så vansinnigt mycket om. De är så fina små människor hela bunten,
och jag är så nyfiken på vilka de kommer bli. Jag hoppas jag kommer kunna följa dem lite framöver, på håll, ändå.
För även om jag, förhoppningsvis, kommer arbeta i skola igen framöver, så kommer dessa vara speciella.
Min första klass, som allra bästa Mia direkt lät mig bli en naturlig del av.
Åh, så jag kommer sakna dem!

Men, några veckor kvar alltså.
Med skratt, frustration
& stolthet så att hjärtat svämmar över.

Först dock, väldigt dags att göra sig i ordning för
middag & babbel i massor med en go vän.
Fredag, hörni. Hoppas ni får en fin sådan!

IMG_6802

En sån vecka det blev, det här.
Likt en bergodalbana har känslorna gått upp, och ner.

Escott drabbades av ett svimningsanfall under en promenad förra helgen,
han travade lugnt bakom mig och hundarna, och plötsligt skrek han till, och låg till synes livlös på marken.
Efter några sekunder, kanske en minut, vaknade han till igen. Något förvirrad och vinglig.
I måndags hände samma sak. Och rädslan som griper tag, när man ser sin
älskade lille katt ligga orörlig på marken, är vidrig. Fullständigt.

Så det blev ett besök hos veterinären.
Hon var inne på min linje,
någon problematik med hjärtat, eller epilepsi.
Dock, så har dom inte specialistkompetensen som
krävs här uppe för att säkerställa orsaken till anfallen,
så om en vecka rullar vi till Strömsholm och hoppas få mer klarhet då.

Efter veterinärbesöket tog energin bara slut.
Jag kände att jag inte orkar med mer otur, sjuka djur och andra smällar.
Det räcker lixom nu.
Men hoppet har återvänt lite nu, och jag hoppas innerligt att vi får någon reda på detta.
Min älskade lille kämpe ska ju finnas kvar i många år till,
han bara ska det .<3

13147521_10153829164588141_6043982070217181357_o
En vecka med många tårar och mycket oro, men också en Enorm lättnad.
Det har nämligen äntligen löst sig med boende söderut.
Marlene var iväg och kikade på ett boende åt mig för någon vecka sedan, och hon måste ha charmat in sig väl,
för trots att det var många som var intresserade, blev det tillslut jag som fick hyra det!
Mitt emellan Kungsör & Kvicksund, på Landet (lyckan över att slippa bosätta sig i lägenhet är oändlig).
Lagom stort, trevlig hyresvärd, bra hyra, djur välkomna… Ja, toppen helt enkelt!
Jag tror vi kommer trivas bra där, de fyrbenta & jag. Och jag ser så fram emot att få flytta in.
Det har dock hamnat lite i skuggan av allt kring Escott, men igår slog det mig,
hur roligt det ska bli att få plocka fram inredningskreativiteten igen!

Så,
lite inspirationsletande på Pinterest får avsluta veckan,
tror jag bestämt.
För om en månad blir vi ju
Västmanlänningar igen.

  • Elaine - Fy vad hemskt att se Escott i det tillståndet! :/ Jag håller tumme allt jag kan för att de ska hitta orsaken till anfallen och att det går att ev. medicinera så det aldrig nånsin händer igen. ♥

    Lycka till i ditt nya fina hem! Ser SÅ mysigt och hemtrevligt ut! :)ReplyCancel

    • Sofie - Ja, fruktansvärt obehagligt. Tack snälla Elaine! <3ReplyCancel

IMG_8321

Jag & Elin åkte ut på Andersön igår.
Sagt det förr, och säger det igen. Det är SÅ fint där ute!
Och igår, sken solen starkt medan hundarna plaskade i vattnet & vi åt jordgubbar.
Ljuvligt, och det kändes verkligen som sommar!

Underbart med lite extra ledighet,
och det bästa av allt – det är ju ett par lediga dagar kvar.

Hoppas ni får en härlig lördag!

IMG_8273IMG_8277IMG_8295IMG_8303IMG_8312

IMG_8288

bloggIMG_8146

Tredagarsjobbvecka!
Det är ganska lagom, om ni frågar mig.

Och idag, röd & ledig torsdag, alltså.
Solig, somrig & härlig sådan på en liten utflykt till Åretrakten, för att hälsa på Camilla & Lena.
Det blev vallning för hela slanten, och fika & surr, därtill.
Så tacksam för att jag & Thor fick komma upp och träna,
och för all hjälp & pepp & bollplank. Guldvärt, verkligen.

Vissa stunder vill jag helst bara lägga mig ner raklång i leran, låta fåren trampa över mig,
och be någon annan ta över vallträningen med Motorn.
Men, så kommer glimtarna där det börjar hända saker, och då,
då är det en fantastisk känsla!
Wow, vad jag kommer lära mig mycket,
genom Thore. Massor.

IMG_8177Det känns som att det är många mil kvar tills jag har en
någorlunda användbar vallhund,
men samtidigt, när jag tänker vidare på saken.
Har det ju hänt en sjuhelvetes massor bara sedan förra fredagen.
Han har blivit mer avslappnad, är sansad redan från att vi kliver in i hagen,
är otroligt mycket mer öppen, och jag har, lite i taget,
börjat förstå systemet & hitta vilka knappar jag ska
använda för att bromsa, gasa & svänga min Bc-Motor.

Det kommer ta lite (eller ganska mycket) tid, innan vi lärt oss det här,
men ack vilken spännande resa det är vi har påbörjat.

bloggIMG_8201

lenacamilla

bloggIMG_8190bloggIMG_8151bloggIMG_8156
bloggIMG_8192

bloggIMG_8212bloggIMG_8197bloggIMG_8215

IMG_8173bloggIMG_8223bloggIMG_8241bloggIMG_8260bloggIMG_8263IMG_8168

  • Lena - Kul att du kom upp. Kommer bli bra det där det är jag säker på. Vet också att vallning är svårt går liksom inte på en kvart // kramReplyCancel

IMG_7867

mkullenMixa, Motor, Maxa, Micro & Mirakel Chi.
13 månader gamla.
<3

Helgen spenderades utanför Norrtälje, hos Nancy.
Vallkurs för Peter Nilsson stod på schemat, och hela Navalls M-kull fanns på plats.
Så himla roligt att träffa alla valparna igen. Vilket fint gäng de är.
Trevliga & fartiga hundar med många likheter!
Vädret var toppen hela helgen,
likaså sällskapet & instruktören!

IMG_8001

IMG_7992

För mig & Thor blev det en otroligt givande helg på flera sätt.
Peter konstaterade tidigt att den har ett jäkla tjockt pannben den där. 
Det var inget nytt, han är ju envisare än synden stundvis, Motorn.
Och det var han även första passen. Tålamodet sattes ordentligt på prov,
och vi arbetade med att Thor skulle börja öppna upp och släppa in mig,
se mig som en tillgång bland fåren istället för någon att kämpa emot.

Stundvis ville jag nästan explodera av frustration, men Peter stod på sig,
och lyckades genom sitt lugna & pedagogiska förhållningssätt se till att jag bibehöll lugnet.
& så småningom, började Thor slappna av & plocka med mig på tåget!
Sista passet var som en dröm, och blev ett kvitto på att det jag arbetat med under helgen verkligen gett resultat.
Thor var lyhörd & koncentrerad, och vi arbetade Tillsammans på ett
sätt jag inte upplevt med honom tidigare.
Jag vågade också slappna av,
och känslorna bara bubblade över.
Prestationsångest blandat med lyckorus, lättnaden över att det faktiskt finns ett Vi, 
tvivlet på mig själv och min förmåga att förvalta Thor,
förväntansfullheten inför allt vi kommer lära oss tillsammans framåt.
Ja, ni vet, allt på en gång.
Så som det ibland blir när man faktiskt känner efter.

IMG_8111

bloggjaxslyValparnas morbror, Jax & Jax-sonen Sly.

IMG_7802

IMG_7994IMG_7818

IMG_7989

roxjoRox & Jo. 

mixaIMG_7820IMG_7825

IMG_7996IMG_7998

IMG_7869

IMG_7896IMG_7929IMG_7973
IMG_7990

microIMG_8011

När vi kursat färdigt & vinkat hejdå, rullade vi vidare till Grillby
för att hinna umgås lite mer med Eva & gänget.
Lite fotografering, soffhäng & hundtjatter.
En söndagsförmiddag med ytterligare
ett par fina pass i vallhagen.

Och sen, en bilresa senare.
Är vi så tillbaka i norr igen, Thore & jag.
Trötta, båda två. Men med en relation som är starkare än den någonsin varit,
och med en positiv känsla inför framtiden och allt vi har att se fram emot
& upptäcka i vallningens häftiga värld.

Tack alla inblandade för en härlig helg!

IMG_8129IMG_8137Colin, Zack, Odd & Thor.