Fotograf Sofie Gustafsson »

IMG_9359

Helgen har ägnats åt att njuta av känslan av ledigt. Den är ju fortfarande ovan, den där känslan.
Lediga helgtimmar har fyllts med mycket tid i sällskap av flera fina vänner.
Det har firats, skrattats, pratats ikapp sådant som hänt sen sist
& planerats för framåt.

Härliga dagar, alltså.
Och en bra uppladdning inför kommande vecka som ser ut att innehålla lite av varje.
Mest av allt hoppas jag dock på givande veterinärsamtal och klarhet i ovisshet.
Att klumpen i magen växer i takt med Elvins ökande hälta
ska jag inte sticka under stol med.

Livet alltså…
Det är verkligen en ständig variation av uppförs & nedförsbackar.
Men uppförsbackarna vi möter bidrar kanske till att nedförsbackarna blir ännu lite roligare.
Jag försöker i alla fall intala mig själv så.

Ha en fortsatt fin kväll, alla ni.
Här blir det film, te & lite bloggläsande.
Fint så!

IMG_9981IMG_9983

Vintern yr utanför.
Stora snöflingor som tävlar om att nudda marken först.
& jag, jag längtar till våren.
Till lättare kläder, vägar utan is & tussilagos i dikeskanten.
Men ja, än är det ju ett tag kvar tills dess… Men längta, det får man ju, ändå.

Mittiveckan alltså,
med två hundar ihopkurade efter
utomhustid & varsin behandling med novafonen.
SOM de uppskattar det.

Jag har precis fyllt på energiförrådet lite, dricker nu kaffe & bläddrar i inredningstidning.
Lite slötid sådär, efter att dagens göromål är avklarade.
Om en stund ska jag packa in grabbarna i bilen och åka iväg för ett par dygn på jobbet.
Det blir bra det.

Och ni?
Tack.
För kramar, hållna tummar & stöttande ord.

IMG_9956

Måndag, ny vecka & idag var det så dags igen.
För ytterligare ett veterinärbesök för Elvin.
De senaste fyra månaderna har tre olika veterinärer (en av dem även kiropraktor),
flera fysioterapeuter samt laserspecialisten Linda känt på honom.

Det började alltså med smärtor i ländrygg & baktassar, röntgen utan något konstigt,
rehab i månader med enbart små framsteg,
och en känsla i magen om att det inte kändes helt rätt.

Därefter kiropraktikbehandling x2, låsningar i ryggen återfanns & lättades på,
minskad smärta i baktassar men desto mer framträdande i framtassar.
Även nyfunnen smärta i nacke & bog. Rejält med laser i flera omgångar.
Tittade bakåt i journaler och fann att smärta i tassar funnits med sedan Elvin var valp,
anade artros, bokade veterinärtid någon vecka fram.

Senaste veckan har han börjat markera på höger fram, och haft rejält ont när jag känt på tassen.
Lång, jobbig väntan, men idag alltså, veterinärtid.

Vetten kände igenom.
Fann smärtor i höger framtass, bog, höftled,
ömhet i baktass samt smärta i ryggmuskler kring L7S1 området.
Röntgen av hela frambenet & skulderbladet, samt ett andra utlåtande av bilder på rygg & baktassar.
Inget mer kunde ses än något svullna mjukdelar vid några tår.

Autoimmun sjukdom & fästingsjukdom kom på tal, så där är vi just nu.
Kortisonbehandling har satts in, blodprov är taget
och vi väntar nu på provsvar som skulle dröja ungefär 1 vecka.

Och så kommer tårarna igen.
Tårarna som bildat floder de senaste veckorna
& inte längre ens är värda att försöka kämpa emot.
Jag är så jävla less på det här nu, för att vara ärlig.
Jag lider så med Elvin som inte vill annat än springa, hoppa, träna.

Vara hund.

Jag lider av att se honom verkligen behöva kämpa för att orka hålla ihop sig själv,
och jag lider av att se hur jobbigt han tycker det är när bägaren ibland
verkar rinna över och incidenter sker ändå. När jag inte är beredd och inte hinner tänka åt honom.

Det råder ett kaos i huvudet av att inte se något tydligt slut.
Om vi inte hittar något nu – vad blir nästa steg & hur länge fortsätter man leta?

Ett jävla svar bara. 
Älskade, älskade Elvin.

  • Anna - Åh! Jag hade ingen aning om att Elvins smärtproblem var så illa och bestående. :( Fy, mitt hjärta värker för er! Hoppas verkligen att ni kan få svar och någon sorts handlingsplan. Den där ovissheten är så hemsk… Många varma styrkekramar! ♥ReplyCancel

    • Sofie - Nej, inte trodde man väl i höstas att ryggont skulle bli till smärtor på så många ställen :-( Tack Anna <3ReplyCancel

  • Lisa - Men nej!! Fina fina ni! Fasen vad jobbigt rent ut sagt. Vet så väl hur det är att leta efter grundproblemet (även om det var en helt annan symtombild). Hjärtskärande! Lilla Elvin! Känner med dig Sofie och håller tummarna hårt! <3ReplyCancel

    • Sofie - Ja man blir verkligen knäpp av att inte förstå grundorsaken… Som att kämpa i ständig motvind.
      Tack Lisa <3ReplyCancel

  • Elaine - Men nej… :/ Säger som Anna, jag hade ingen aning om att han hade såna bekymmer och så pass omfattande som du beskriver! Jag minns du nämnde det som valp som möjlig växtvärk… men visste inte att smärtan fanns kvar. :( Jag hoppas verkligen ni får något svar snart. Kram och tumhållning! ♥ReplyCancel

    • Sofie - Ja precis, om ”växtvärken” och den vandrande smärtan han hade i frambenen då hänger ihop med det här vet jag inte, men det får en verkligen att fundera… Tack Elaine <3ReplyCancel

  • Siv - Men vad jobbigt, hoppas det finns hjälp för Elvin! KramReplyCancel

  • Ereeka - Men lilla killen, vad jobbigt! Kramar!ReplyCancel

  • A-K - Jag läser din blogg lite då och då. Känner inte dig men vill ändå lämna en liten kommentar till inlägget om det är OK? Du kan ju ta bort den annars :)

    jag hade en hund som också hade smärtor som kom och gick och inte gick att lokalisera/diagnostisera vid vanliga undersökningar. Till slut åkte jag till Strömsholm och där gjordes en CT och då hittade man felet som tack och lov gick att åtgärda. Så om ni inte gjort det redan så kanske CT eller magnet resonans kan vara nästa steg för att få reda på vad det är? Lycka till med din hund!!ReplyCancel

    • Sofie - Vad snällt att du delar med dig, tack!
      Vilken typ av smärtor hade din hund och vad hittade ni genom CT?ReplyCancel

  • Hanna - Lider med er <3ReplyCancel

IMG_9901

När jag mötte upp Camilla i skolan igår förmiddag darrade vi båda av nervositet.
Opponering av uppsatsen stod på schemat.
Den där uppsatsen som vi ägnat hela hösten åt, och känner någon slags hatkärlek till.
Vi var allra sist, så det blev en del väntan innan det blev vår tur,
och efter opponentens & examinatorns ord
var det som att luften gick ur oss.
Lättnaden.  Vi fick positiva kommentarer,
och har bara några minde korrigeringar kvar att göra.
Sen kommer betyget i den allra sista kursen trilla in på portalen,
och allt kommer då på papperet att vara helt klart.

Beteendevetare, alltså.
Det är tydligen såhär det känns att kunna kalla sig det,
efter tre års stress, press & ångest.
Men också massor av skratt, nya lärdomar,
en stor personlig utveckling & många nya vänner.

Tillsammans med tre av dem som satt guldkant på skoltiden de här åren,
blev det igår kväll champagne, tapas & drinkar, och en massa babbel kring vart den
här tiden egentligen tagit vägen, och vad som komma skall härnäst.

Jag tror inte att jag riktigt landat i det ännu, att verkligen är klart.
Och att jag fixade det.
Men högskoletiden är nu, eller åtminstone
alldeles strax, ett avslutat kapitel…

& jag känner mig så himla redo för att påbörja ett nytt!

  • Maja - Vilken härlig bukett, älskar att ha snittblommor hemma. Så härligt!ReplyCancel

IMG_9872
IMG_9885

IMG_9873

Här i huset har en hel del redan hunnits med, eftersom väckarklockan
ringde tidigt imorse för inlämning av bilen på verkstaden.
Effektiva mornar är ju dock väldigt trevliga när man väl är igång,
och nu anländer snart Camilla för en pluggförmiddag.
Några ynka dagar kvar nu. Det fixar vi!

Onsdag, hörni.
& jag önskar er en fin sådan!

tilde

Jag startade veckan med en trevlig lunchdejt tillsammans med Martina som är på besök i södern,
så fin med sin lilla bebiskula. <3
Flera vänner och bekanta väntar småttingar i år,
och det är så himla roligt!

I övrigt har måndagen varit en ganska trött sådan.
Hela helgen spenderades dock på jobbet som fortfarande är nytt,
så det kanske är okej att ha en tröttmåndag då.
Te, prat & plugg tillsammans med Camilla blev det i alla fall under eftermiddagen.
Trevligt, även om pluggandet inte var det bästa vi presterat…
Jag tror vi båda anser att vi redan tagit examen nu.
Men några pluggdagar till måste vi allt kämpa oss igenom!

Jag sitter just nu och pysslar med ett gäng bilder på min underbara systerdotter
Tilde & hennes medryttarhäst som jag fotograferade i julas.
Det var längesedan jag såg henne rida senast,
så jag blev alldeles varm i hjärtat av att se hur mycket hon utvecklats sedan dess.
Stolt moster, minnsann.

Men bildredigering, ännu mer te, och en film, alltså.
Med januariblåst utanför huset & en kattvalp sovandes bredvid mig.
Det är inte så dumt med tröttmåndagar, ändå.
Åtminstone inte när man har en fin tisdag att se fram emot.

IMG_9851

Gårdagen var en bra dag på flera vis.
Utomhustimmar hanns med under förmiddagen i sällskap av Marlene & hundarna.
Lille Egil fick komma ut och se den stora världen för första gången, också.
Med ögon stora som tefat kilade han omkring, allt skulle ju undersökas!
Escott befann sig självklart hela tiden i närheten. Godingar.

En eftermiddag med ta-igen-tid med vänner väntade sedan.
Både fika med Derebornskan & middag med fröken Larsson hanns med.
Tisdagslyx är minsann att få möjlighet att träffa båda favoritLottorna på samma dag.

Men idag, onsdag.
Och det är dags att vakna till liv ordentligt.
Uppsatsen ansågs ju visst plötsligt vara helt klar,
och ett par hel-lediga dagar tackade varken jag eller Camilla nej till.
Så istället för skrivande väntar idag finbesök av saknad & hemmapyssel.

Först dock, promenadtid i snöfallet.

IMG_9861IMG_9858

januari1

Efter cirkus ett par veckor i norr, så rullade igår bilen söderut igen. Hem till Vässan.
Som tur var, behövde jag bara köra ensam de två timmarna till Sundsvall.
Där plockades nämligen grannen & den lilla svartvita upp, och resterande timmar
flöt på förvånansvärt snabbt. Skönt!

Dagarna i Östersund har varit lugna, och även om jag har lätt för att bli rastlös,
så tror jag kroppen behövde det.
Skönt att vara borta, vara ledig & umgås med familj & Östersundsvänner.
Men det känns bra att vara hemma igen också. I det lilla röda huset.
Nu ska jag landa lite i det. & uppsatsen ska göras färdig & snart lämnas in.
Det är inte länge till opponering nu, och sen börjar det riktiga livet.
Med en ny sorts vardag, jobb istället för plugg och
möjligheten att vara helt ledig när man är ledig & slippa ständig prestationsångest. Wow!

Hemma i Västerås igen, alltså.
För att starta igång ett 2015 som både känns skrämmande & spännande.

2014

Ett år som känts som en evighet men som samtidigt försvunnit i rasande fart.
Ett år som inneburit motvind på många plan och som vid första återblicken
känns som ett tungt år.

Men jag skippar de delarna,
och lyfter årets BRA händelser istället.
& plockar fram guldkornen.
Sådana som ger värme att tänka tillbaka på.

IMG_6626 vbkfika xtrafrontellaIMG_9300IMG_7835lajjanbruksläger2 mia spårläger1 susanna

lisaloi sofiegustafsson_maddeg1

IMG_8035

Året har innehållit så många härliga hundträningsdagar med fantastiska vänner.
Det har också bidragit med ett grymt bruksläger
& ett SM som fick tårarna att forsa nedför kinderna.

towafredrikarko2 towagladOch så gav ju 2014 mig en favorit i repris i form av ljuvliga Gotlandsdagar.
En natur som är som balsam för själen & tre superbrudar som sällskap.
Längtar tillbaka.

gotland1 gotland2 IMG_5961-2 IMG_6232 IMG_6289 IMG_6332

Sommaren gav mig inte bara Gotland,
den gav också möjligheten att vara gäst på Ida & Eriks tokroliga bröllop
tillsammans med tjejerna i klassen. Ett så glädjefyllt dygn!

bröllop3 IMG_0134
Och utöver det, gav sommaren också underbara dagar på bryggan hemmavid.
I sällskap av Marlene.
Hon, min på-låtsas-storasyster som i början av året blev min granne några minuter bort.
Jag är så tacksam för alla de dagar hon förgyllt under året!

bryggan1 IMG_1908 IMG_9841

Som foto-år, har året som passerat varit helt fantastiskt.
Jag har fått äran att fotografera en hel drös härliga individer,
både två & fyrbenta, i olika sammanhang.
Så otroligt roligt, utvecklande & energiboostande!

IMG_0339crashblogg1

IMG_8124

IMG_0597 sofiegustafsson_LooAnnaTomas1408091shirinmarcus

Skulle jag välja en endaste favoritbild från 2014, så skulle det bli den här ovanför.
Den bröllopsbild, som jag hittills är allra mest stolt över.

egil egil2

Året innebar ju en nykomling också.
Underbaringen Egil som snabbt hittade sin plats i mitt hjärta. Gotroll!

IMG_7434 IMG_7314

Och härliga dagen i fjällen.
Den får ju inte glömmas!

Några av guldkornen från året som gått.
Det finns fler, men jag nöjer mig såhär.
Det är dessa minnen som just nu känns
närmast och mest glädjefyllda.
Som jag vill ha möjlighet att snabbt kunna blicka tillbaka till,
och påminna mig om.

2014, alltså.
Ett år med uppförsbackar men med mycket värme & glädje.
Och framförallt ett år med så vansinnigt mycket omtanke och positiv energi
från de underbara människor jag har omkring mig.
Jag är lyckligt lottad som har alla Er. ♥

Dags att sätta punkt och blicka framåt, mot ett år fyllt av förändringar.
Och jag önskar er,
ett Gott Nytt År!

  • Maja - Åh vilka härliga bilder vännen! Mot 2015 och nya äventyr!ReplyCancel

  • Moverare - Jätte fina bilder finaste!! ReplyCancel

IMG_9482

Några bilder från ett vintrigt Jämtland.
Där jag precis avslutat året med en jul i feberfrossa & hosta.
Kroppen tog visst tillfället i akt att slå omkull mig så fort jag slappnade av lite…
Nu börjar det äntligen vända, och jag ser fram att slippa spendera dagarna i soffan
& istället ägna tiden till att umgås med Östersundsvänner,
den där kusinvitaminen och övrig släkt,
innan det är dags att åka hem till Vässan igen.

Nej, dags att sova tror jag bestämt. Tänkte bara kika in här, och säga hej.
Tidig morgon vankas imorgon, då ska vi tillbaka till allra bästa Linda Laser igen,
för att kika på Elvins rygg som inte riktigt vill bli bra.
Efter tre månader i koppel är vi båda ganska rastlösa kan jag lova.
Och det känns som att vi är osams mer tid än vi är sams just nu, Ellabella och jag.
Vansinnigt tråkigt. Det är ju inte så det ska vara!
Så ett slut på detta, inom snar framtid, tack.

IMG_9472IMG_9473IMG_9477IMG_9522IMG_9529IMG_9538IMG_9546

busunge

Det där med tillfälligheter alltså. 
Ibland undrar man ju, hur det ens är möjligt. 

Eftersom Marlene är min klippa & alltid, alltid ställer upp,
så köpte jag en liten julklapp. Några smågrejer bara,
med sådant jag vet att hon tycker om.

I fredags fick jag ett sms-tack, och senare samma dag,
öppnade jag julklappen jag fått av henne.
Det första var en bok jag länge velat läsa. Vad gulligt! Tänkte jag,
eftersom jag nyligen skickat en länk på Fb till henne med just den.
Det var bara det, att hon hade köpt just den boken till mig, precis innan jag skickade länken.
Vi har aldrig tidigare pratat om den. Lite galet.

Men sen. Då öppnade jag det andra paketet,
började skratta för mig själv och utbrast ”hur FAN är det möjligt?”
Av alla saker det finns att köpa i Västerås, så hade vi köpt precis likadana julklappar till varandra.
En liten förpackning med olika sorters téer.
Vi har inte ens varit i ett köpcenter tillsammans på jättelänge,
och jag har aldrig sett den där förpackningen tidigare.

Det är bland det sjukaste jag varit med, och jag förstår inte hur det går till.
Telepati?! 
Jag tar det som ett tecken på äkta vänskap,
och jag är så glad att hon finns, min bästa Marlene!

Frukosten är precis uppäten, och jag ska alldeles strax börja
packa in alla mina saker och mitt fyrbenta lilla zoo i bilen.
Dags att börja rulla mot Norrland!

IMG_9348

Jag såg solsken utanför fönstret imorse,
när jag vaknade av att en liten morgonpigg svartvit studsade omkring i sängen.
Jag fick för mig att jag försovit mig och letade i panik efter mobilen,
men så slog det mig.
Det är ju lördag, och igår skrevs det första ordentliga utkastet av uppsatsen helt färdigt.
Nu kan vi inte göra annat än att bara vänta, i några dagar.
Tills handledaren ger sin bedömning.

Lättnaden.
Över att, för första gången på länge, inte behöva tänka på att jag borde plugga.

Istället.
Blir det här en lördag med promenadtid utan stress och
en hel del fix, städning & packning inför imorgon,
då jag rullar upp mot Östersund och en jul hos familjen.

En lördag i solsken & lagom takt, alltså.
Välbehövligt. 

IMG_9357

IMG_9295

maja

Det är ju inte klokt, vad snabbt dagarna passerar.
Onsdag, tydligen.
Och därmed redan flera dagar sedan Maja var på Västeråsbesök.
Ett kort besök denna gång, men lika roligt för det!
Tur att vi ses igen om inte så länge.

Men dagar som passerar snabbt, alltså.
Och vi skriver, och skriver och skriver på den där satans uppsatsen.
Efter en hel del motvind, känns det i alla fall som att vinden har vänt för oss nu.
Eller så är det helt enkelt så att vi jobbat oss igenom motvinden.
Det känns i alla fall som att vi är inne i någon slags slutfas nu.
Och jag hoppas innerligt, att vi bara är 4 sidor diskussion
& en del finlir från att vår handledare säger att den är bra
nog för att gå upp på opponering med i Januari.

Nu. Dricka upp kaffet, försöka vakna till ordentligt
& rulla iväg mot skolan i mörkret som inte släppt taget riktigt än.

Ha en fin dag, vänner!

jul2jul3
Lång dag med skrivande & kaffedrickande på Erikslund.
Ena stunden peppigt, andra stunden omotiverat.
Det är sån tur att vi har varandra, jag & Camilla,
och att den ena kan lyfta en andre,
när skrivlusten försvinner.

Men nu, är huset städat & hundarna motionerade.
Ett ledigt dygn väntar för energipåfyllning,
och alldeles snart anländer äntligen Maja till Västerås.
Som jag längtat!

En ledig fredagkväll,en ledig lördag
och tid tillsammans med vänner jag tycker massor om.
Det ska njutas av!

jul1

IMG_9252

För nästan precis tre månader sedan, följde Diezel med goa, fina Martina
upp till nordligaste Norrland.
Det var tungt, och det skar i hjärtat den dagen.
Samtidigt som det på något vis kändes som det alldeles rätta beslutet.
För honom, för Elvin & för mig.

Jag vill gärna tro att saker & ting sker av någon slags mening,
så även detta. Och det känns verkligen som att det var så i det här fallet.

För bara en vecka efter att Diezel åkt,
så uppenbarades Elvin ryggproblem och han gavs vila hela hösten.
Alla planer på att ägna kommande månader åt träning & tävling i massor,
lades på is. Och istället har tiden ägnats åt skola & jobb,
större delen av dygnets timmar den senaste tiden.
Skola & jobb, att hålla huvudet ovanför ytan, och intala sig själv
att det kommer gå, snart är det slut, krascha inte.

Och mitt i allt det tråkiga med Elvin,
så undrar jag, om det var faktumet att Diezel inte var kvar,
som gjorde att han faktiskt vågade visa smärtan som han troligen gått med ett bra tag?
Och jag undrar hur livet hade gått ihop för min egen del,
om det varit så att jag haft 1-2 hundar i träning & tävling nu med c-uppsats och allt annat.

IMG_9244

Summan av kardemumman,
så är jag glad att jag tog det där tunga beslutet.
att Elvin tillät sig visa smärtorna så vi kunde börja jobba med dom och
att Diezel inte behövde komma i skymundan i allt det under hösten.
Att om de nödvändigtvis nu skulle bli en vilande Elvin
– att det tidsmässigt blev nu, även om det varit & är väldigt tråkigt.

som en klok människa i min närhet nyligen sa
även om du inte tar besluten, så tar besluten sig själv, det ordnar sig
Och det kanske är så.
Att beslut ibland tas av sig själva, att livet på egen hand,
gör det som behövs för att sträva efter balans.
Jämvikt.

Oavsett.
Så är han hemma igen nu, efter vad som för honom varit bästa tänkbara höst,
med kärlek & uppmärksamhet i överflöd.
Jag är så tacksam för det,
för att Martina ville ta hand om honom ett tag. Enormt tacksam.
Men nu kände jag att det var dags för honom att komma hem igen.
För om inte alltför lång tid, är livet inte lika stressigt,
och jag hoppas att, när jag blir lite mer harmonisk igen
så kommer Diezel bli det också.
Vi bestämmer så. ♥

  • Hanna - Allt händer av en anledning, även om anledningen ibland kan vara svår att se och/eller förstå :)ReplyCancel

IMG_9218

Måndag,
och jag kom ganska nyligen hem efter att ha spenderat hela helgen på jobbet tillsammans med Elvin.
Det är så bra att kunna ha honom med.
Och även om helgen alltså inte inneburit så mycket vila-upp-sig-tid,
så har det varit himla skönt att fokusera på något annat än den där förbannade uppsatsen. Faktiskt.
Nu känner jag mig lite mer taggad att fortsätta, och ska, så fort min sena frukost är uppäten,
rulla iväg för att möta upp Camilla och fortsätta med skrivandet.
Glad att jag hann promenera lite i solljuset innan!

Och den här lille parveln Egil,
han hade ju vuxit hur mycket som helst nu under de dagarna jag inte sett honom.
Varit helt galen dessutom, enligt Marlene som kikat till odågorna.
Och jag är inte förvånad, han blir vildare för varje dag.
En liten goding är han dock ändå!

IMG_9235

  • Elaine - Men alltså… den där missekissen! ♥ Saknar att ha katt, särskilt kattungar. Men en vacker dag när jag bor på min gård… ;)

    Hoppas du får en fin jul! Kram!ReplyCancel

    • sofiegustafsson - Ja, jag hoppas du kommer kunna ha katt snart Elaine! Jag trodde ju att jag aldrig skulle ha någon liten misse, men det är ju fantastiskt mysigt :)

      Detsamma till fina du! KramarReplyCancel

IMG_9193

IMG_9189

Sjön, den som ligger precis här bredvid.
Den blev lite bortglömd när den varma sommaren
& de härliga dagarna på bryggan,
tog slut.

Jag och Elvin gick dit häromdagen, igen.
För att påminna oss om att den fortfarande ligger kvar.

Och insåg
att det är ju ännu vackrare där nere nu,
med det spegelblanka vattnet och
glittrande decemberfrost.*

Jag hoppas så,
på en lagom kall vinter,
& långa härliga ispromenader.

IMG_9185

IMG_9199

IMG_9197

IMG_9205