Fotograf Sofie Gustafsson »

IMG_2783

Sovmorgon och sconesfrukost.
Vissa söndagar behöver man  scones, så är det bara.

Jag bläddrar i inredningsmagasin och funderar över om det kanske är dags att snart ordna upp kaoset på verandan till något mer sommarvänligt och inbjudande. Vi får se vad det blir av det.
Men det är ju faktiskt inte så värst länge till sommaren nu!
Underbart, är ordet.
Och jag längtar så.

Mest längtar jag till valpgos & varma sommarkvällar nere på bryggan!

IMG_2777

Igår spenderades dagen i skogen & på lydnadsplanen.
Lajjan & schäfer-Saga sällskapade, och det var så roligt att se dem båda igen.
Hundarna skötte sig fint både i spårarbetet och lydnaden,
och jag och Lajjan avslutade en bra dag med mat & ännu mer prat.

Och idag, en ännu oplanerad söndag.
Dags att ta tag i den, tror jag allt.

lisaloi

Igår mötte jag upp Lisa i Barkarby. Vi körde en repris av förra sommarens favorit.
Letade oss ut till skogsområdet vi av en slump hittade i fjol,
slängde ut ett par spår och pratade ikapp sådant som skett sedan sist vi sågs.
Både Diezel & Loi kämpade sedan på fint, och det kändes riktigt roligt att spåra igen.

Jag älskar ju spår. Men allt det, är så förknippat med Elvin,
att jag inte känt mig redo att komma igång med spårträningen igen med Diezel.
Inte förrän nu.

Efter spåren åkte vi till shoppingområdet, strosade i affärer, åt middag och promenerade hundar.
En väldigt bra måndag, och jag hoppas på att vi får möjlighet att ses om inte alltför länge igen!

IMG_2584

  • Lisa - Vilka goa bilder du fick till <3
    Vi styr upp någon mer träff så att vi kan skogsa lite mer. Diezel tyckte att det var KUL! Peppig kille det där.

    Tack igen för en himla fin dag!ReplyCancel

  • Sofie - Absolut, det går vi göra!

    Tack själv, för en finfin dag och många skratt!ReplyCancel

IMG_2463

IMG_2470IMG_2480IMG_2520
IMG_2454Några bilder från i fredags.
Ullbitens Zack samt Navalls Rox (halvsyster till valparnas mamma)

Det har verkligen blåst helt galet mycket idag.
Jag trodde nästan att Egil skulle flyga iväg tidigare,
när han var ute och agerade störning medan Diezel tränade lite lydnad.

I övrigt, en lugn söndag.
Med lite tid hos en saknad vän, allmänt fix hemmavid och en hel del valpfunderande.
Ja, det blir mycket sånt just nu. Både halsband och leksaker har redan beställts,
bloggar om valpträning läses för lite inspiration och längtan blir större för varje minut känns det som.
Stackars mina vänner, som får stå ut med min valphets några veckor till. ;-)
Han är efterlängtad den lille.
Och det känns skönt att jag nu tillåter mig själv att längta, utan dåligt samvete.
För i början kände jag lite så, som att jag inte kunde tillåta mig själv att längta helt efter en valp,
på grund av allt med Elvin. Men den här valpen kommer ju inte ta Elvins plats.
Det tomrummet kan ingen fylla, varken i hjärtat eller rent fysiskt.
Den här valpen, kommer få en egen plats
& bli starten på ett alldeles nytt äventyr.

Under eftermiddagen kom Derebornskan förbi och dumpade av sin husvagn,
och snicksnackade lite såklart. Innan hon fortsatte uppåt.
Hur det kommer sig att husvagnen blev kvar här?
Jo, jag har ju lyckats skapa mig någon slags förmån som det verkar, att kunna välja mina grannar ;-),
så i sommar flyttar Lotta in i här i Lagersberg. Så nära att vi kan vinka till varandra.
Det verkar som att fruntimmer med hund tar över här. Från Norrland, dessutom! Sa min hyresvärd.
Gångavstånd till både Marlene och Lotta, och en träningsplan mitt i.
Inte dumt alls, om ni frågar mig.

Det blir en bra sommar, det här.

  • Kerstin - Det låter som ett drömläge,bo som du gör och med bästa grannarna som också gillar hund!
    Har också börjat läsa om valpdressyr och vallhundar, har du någon bok du kan rekommendera? jag läser Ett liv med vallhundar av Glyn Jones men den känns lite gammalmodig. ….
    Tips på bra nätsida för koppel m.m ? Jag har knappt handlat något på flera år. ..
    Längtar otroligt till Lördag då får vi träffa underverken ReplyCancel

  • Sofie - Ja det är kanon !
    Hmm nej tyvärr inget boktips, men jag hojtar om jag trillar över något bra :-)
    Skickar några länkar med hundprylar senare idag! Förstår att du längtar… <3 Fota om du har möjlighet!!ReplyCancel

    • Eva - Åhhhh va kul det ska bli att följa de små godingarna <3 på SVAKS hemsida finns det valpråd att läsa, de är jättebra tycker jag :-)

      Glyn Jones bok är en klassiker – mycket matnyttigt. Tror inte det finns något motsvarande skrivet på senare tid… Jonas Gustavsson har en blogg (Take Time Bordercollies) där han beskriver hur han tänker kring vallningen. Den är värd att läsas!ReplyCancel

      • Sofie - Det tycker jag med ;-)

        Tack för tipsen vännen!! Ska kollas upp :-)ReplyCancel

IMG_2224

Så var det äntligen fredag.
Under förmiddagen packade jag och Eva in alla hundar i bilen
och rullade mot Norrtäljetrakten, och den efterlängtade slutdestinationen.
Lite pirrigt, såklart. Och förväntansfullt.

Pirret byttes snabbt mot glädje & värme i hjärtat.
Det var så mysigt att äntligen få träffa de små liven, 2 veckor gamla.
& ljuvliga.

De är verkligen underbara hela bunten.
Och att en av de två små prinsarna ska bli min,
känns ännu mer fantastiskt nu när jag fått pussa på dem.
Lite overkligt ännu, men fantastiskt bra. Och alldeles rätt.

Det ska bli så spännande att se hur de utvecklas under de kommande veckorna,
och jag längtar galet mycket tills jag får hämta hem min lille grabb,
och påbörja vår resa tillsammans!

IMG_2218IMG_2196valpisar4

IMG_2316

IMG_2261

valpisar3

valpisar1IMG_2207
IMG_2421

valpisar2IMG_2423

valpisar5IMG_2435IMG_2440

valpisar6IMG_2443
valpisar10valpisar11

IMG_2276

  • Lena Eriksson - Jätte fina bilder på underbara valpar. Är inte lite avis ska du veta…
    Stort lycka till och hör av dig när du sen är i trakterna så man får se ditt lilla underverk…// LenaReplyCancel

  • Sofie - Tack Lena. Ja visst är de underbara de små liven!
    Självklart hör jag av mig. Du får plocka med dig Camilla och komma till Ösd något när jag åker uppåt i sommar :-)ReplyCancel

  • Camilla Kjellström - Jag kommer med direktReplyCancel

IMG_2142IMG_2151

Igårkväll trillade Fröken Larsson in i det röda huset, för ett par dagars visit.
& imorse, då rullade vi mot Örebro.
Kurs för Siv Svendsen stod på schemat,
och trots utebliven blåhimmel och strålande sol, blev torsdagen en finfin sådan.

Jag själv, har aldrig tidigare kursat för Siv, och minglade idag runt som åhörare.
Snappade upp lite här och lite där. En del saker kommer absolut skrivas ner mer ordentligt,
och appliceras när träningen med valpis så småningom börjar!
Siv, med sin härliga norska dialekt, var förövrigt
en väldigt peppig och engagerad instruktör.

Nu, dags att sova så att det fortast möjligt blir fredag.
Fredag, och ett första besök i valplådan.
Jag har längtat så! 

IMG_2146

sivkurs2

IMG_2153

Ferri

IMG_2170

IMG_2188

IMG_2176

IMG_2182

  • Camilla Kjellström - Vad kul.
    Åhh vad kul att du ska åka och hälsa på valpen i morgon, vad spännande <3
    Ta många kort :)
    Hälsa Bästa Nancy så mycket.

    Ha det gott!ReplyCancel

IMG_1756

Påsken har spenderats i Jämtland, för min del.
Träffat familjen, åkt skidor, promenerat & skrattat åt katterna som verkligen
älskat att för några dagar haft ett större hus att busa omkring i.

Några bilder från gårdagen uppe vid Svartsjöarna.
Så fin dag!

Nu, dock.
Dags att packa ihop allt, sova,
och tidigt imorgonbitti rulla söderut igen.

Dagar fyllda med roligheter väntar,
så snart jobbdygnen är avklarade. Längtar!

IMG_1758

IMG_1737

IMG_1782
IMG_1766IMG_1771

IMG_1764

Jo3

En hund till, har funnits i mina tankar ett bra tag. Det är ju så roligt att klura och fundera.
Och tanken var väl att slutet av 2015 skulle vara passande för en valp att göra entré.
När Elvin inte blev bättre, började jag dock tänka om.
Och när situationen nu blev som den blev, är jag glad att jag gjorde det.
Att ha haft något att se fram emot & hålla tummarna för,
har hjälpt till väldigt mycket, när det känts tungt.

Jag har funderat igenom en hel massa raser innan jag bestämde mig.
Bruksraser, retrievers, och en hel del fokus har lagts på Working Kelpien.
Border Collien, den fanns dock inte med i mina tankar alls.
Jag har ju så länge sagt att det inte är en ras för mig,
och mina BC-vänner slutade för längesedan försöka omvända mig.
Så blev i alla fall WK-kullen jag kikat på inte av, och jag ledsnade på mitt eget ostrukturerade grubblande.
Jag skrev ner det jag vill ha & inte, i nästa hund, vad jag vill göra och vart jag vill nå.
Och insåg, till min egen stora förvåning, att det jag beskrev passade väldigt bra in,
på just Border Collie.
Jag skulle ju aldrig ha katt heller, tänkte jag för mig själv.
Och så började letandet efter rätt typ av BC.

Jo2

Jag hade ett ganska tydligt spår från början, men kikade vidare lite ändå.
(Läs: googlade igenom ALLT jag kunde hitta på de intressanta linjerna, i timtal…)
Detta ledde till ett besök hos Navalls Kennel, och efter det kändes andra alternativ inte längre intressanta. Magkänslan var så väldigt tydlig med att det var en valp från Nancy och
efter goa tiken Navalls Jo, som jag ville ha.

Veckor av väntan.
Och nu innan helgen, efter ett par väldigt långa dagar på helspänn,
med hårt hållna tummar,
så berättade Nancy i fredags att en av de två hanarna skulle bli min!
Total lycka, glädjerus & tårar som rann nedför kinderna.
Tänk va, att en liten busig grabb flyttar in här om några veckor.
Roligt, lite overkligt ännu, och så himla spännande.
Jag tror det kommer bli bra, det här!

Och jag, som aldrig skulle ha katt, och aldrig BC.
Börjar väl kanske lära mig, att man aldrig ska säga aldrig. ;-)

Bilder på fina Jo som nu är mamma till fem små liv. ♥

Jo1

JO4

  • Erica - Så roligt att läsa om någon som gått i samma banor som jag gjorde för tre år sedan, att köpa bc är det bästa beslut jag har tagit någonsin! :)ReplyCancel

  • Camilla Kjellström - Så himla roligt Sofie, kommer att bli kanon bra.
    Vi blir ju som lite släkt då :)
    Ha det gott!ReplyCancel

    • Sofie - Ja precis! Vi får ta en liten släktträff med grabbarna när jag åker uppåt något i sommar :-)ReplyCancel

  • Siv - Klokt beslut, du kommer inte att ångra dig!ReplyCancel

  • Kerstin Lööf - Så roligt att läsa din fina beskrivning av Navalls kennel och Jo.
    Vi miste vår underbara bc Git efter 13 års fantastiskt samarbete med vallning av våra nöt och får på gården,och vi var inställda på att hon var oersättlig så vi skulle klara oss med våra vallande pumier, men efter en betessäsong inser vi att det måste bli en bc till…. Och var hittar man en ny?
    Surfade runt,vart erbjuden en vuxen av våran slakterikontakt som tävlar med border, men nej det kändes inte rätt… Och så hittade jag Kennel Navalls hemsida och efter det att jag läst och sett filmer och bilder på Mirk och Jo så kände jag att det är en valp efter dom jag vill ha!
    Och så föds då dessa små juveler och en tik kommer att få flytta hem till oss…
    Jag känner mig som ett litet barn innan julafton, trots att jag haft och fött upp hundar i 36 år!!!
    Ser så otroligt mycket framemot att få träffa Nancy, Jo och valparna ”live”
    Och din berättelse här gör att vi är 2 som får dela den här stora glädjen.
    Tror att du kommer bli väldigt nöjd med valet av ras,jag skulle inte heller ha en bc…aldrig! Men en gång bc sen är man fast…
    Ha det så bra,och kanske ses vi någon gång
    Hälsningar från Kerstin LööfReplyCancel

    • Sofie - Åh, så roligt Kerstin!! :-) Du kommer inte bli besviken av att träffa varken Nancy eller Jo, det lovar jag!

      Stort lycka till framöver, hoppas vi ses något.ReplyCancel

  • Lena Deimo - Så roligt Sofie- det här kommer att bli hur bra som helst! Känner igen grubblandet , på ett annat sätt, hos mig själv. Efter att Moa försvunnit har jag hamnat i ett tomrum. Där finns mina två finingar Maiko och Kelu som också börjar bli äldre. Jag vet att något tävlande blir det aldrig mer för mig; där sätter min balanssjukdom stopp. Men vad återstår? Jag tror att jag i framtiden kommer att ha små, tåliga, promenadälskande, klipska hundar – av vilken sort vet jag inte, men jag litar på ödet som placerar någon valp i min väg.
    P.S. Jag skulle heller aldrig ha en BC… Men Moa kom och är nu saknad så det gör ont- nästan 13 år av hennes prickiga tassar och klokhet. Önskar dig all lycka i världen med din valp, Sofie!ReplyCancel

    • Sofie - Tack för dina fina ord Lena, och för all inspiration du och Moa gett genom åren <3
      Jag håller tummarna att en passande liten valp snart svischar in i ditt liv!ReplyCancel

  • Malou & Ruth - Va kul att du ska bli med BC :)ReplyCancel

IMG_0960

Kanske tidernas längsta torsdag.
Och efter att ha fyllt dagen med diverse pappersjobb, bildfix & telefonköande,
följt av tedrickande och en massa struntprat hos grannen,
så kändes det nu lämpligt att fylla ut lite av tiden med bloggande.

Och jag tänkte mest säga Tack. 
För all respons på bilderna i det tidigare inlägget.
Jag kände mig alldeles överväldigad av de fina orden som trillade in.
Efter en svacka i fotograferandet, där jag ifrågsatt mig själv och hur mycket jag egentligen vill detta,
så kändes alla de värmande kommentarerna otroligt upplyftande.
Tack. För att ni tar er tid!

Och när jag tänker vidare på just det.
Så tar det ju verkligen så liten del av vår egen tid & energi,
att ge någon annan så mycket glädje genom bara några få ord!
Tänkvärt för var och en av oss, tror jag allt.
Att lyfta andra, är något man alltid kan bli bättre på,
och ständigt arbeta med.
Åtminstone jag, funderar ofta på sådant som andra gör bra, är duktiga på osv.
Men det är långt ifrån alltid som jag faktiskt låter
personen ifråga få veta det – dumt, eller hur?

IMG_1435

IMG_1541

Vi förevigade den fina magen ikväll.
I solen som var påväg ner.

Tvillingmagen.

För det är ju faktiskt två små liv som gömmer sig där inne.
Towas & Fredriks två små pojkar, som snart är redo att komma ut,
och upptäcka allt det nya i världen här utanför deras nuvarande trygga plats.

Det ska bli så spännande att se vilka de är. 

IMG_1656
towafredrik

IMG_1663

towafredrik2

IMG_1695

towafredrik3

  • Anna - Magiska bilder. ♥ Det märks verkligen att de blivande föräldrarna trivs med dig, de ser så bekväma ut på alla bilderna.

    Min favorit är sista bilden. Det ser verkligen ut som att hunden vakar över sin familj.ReplyCancel

  • Bitte - Underbara bilder ReplyCancel

  • Maja - Åh sista bilden! SÅ magisk fin.ReplyCancel

  • Lena - Så fina bilder på Towa & Fredrik & magenReplyCancel

  • Annelie Lemström - Så fina bilder <3 Blev blöt i ögonen .ReplyCancel

  • Hilde B Andersson - Härliga bilder av underbart par!
    Får man fråga vad du använder för kamera och objektiv vid din porträttfotogarafering?ReplyCancel

    • Sofie - Tack Hilde!

      Jag använder en Canon 7D tillsammans med ett 50mm f/1.4 och ett 70-200mm f/2.8 :-)ReplyCancel

  • Lili-Ann Häggström - Helt underbara bilderReplyCancel

  • Ereeka - Åh vad fint!ReplyCancel

  • Barabro Haglund - Åh så vackra bilder, blev riktigt rörd av dessa!
    All lycka till med grabbarna Towa och Fredrik <3ReplyCancel

  • Anki Grahn - Mycke proffsiga bilder. Talande utrycksfulla och vackra.
    Fantastiska!ReplyCancel

  • Petra Karlsson - Helt fantastiska bilder <3ReplyCancel

  • Yvonne - Underbara bilder!ReplyCancel

  • Eleonor - Underbara bilder ❤️ReplyCancel

  • Camilla Kjellström - Vilka underbara bilder!ReplyCancel

lydnadfagerstalouisesnipe

dorisochgrym

Det blev tidig uppstigning igår morse.
Diezel var överlycklig över att så mycket snö stannat kvar från dagen innan.
Jag, inte fullt lika överlycklig, så att säga…
När solen letade sig fram blev det hela i alla fall något trevligare,
och efter morgonpromenaden rullade jag iväg för att möta upp Towa.
Vi åkte vidare till Fagersta Bk’s inomhushall där det för dagen var rankingtävling i lydnad.
Det blev en finfin lördagsutflykt och det var väldigt roligt att se många duktiga ekipage
och få känna ett ordentligt lydnadssug inför framtiden!

Kameran användes inte så flitigt igår, men några bilder blev det i alla fall.
& med det, hoppas jag att ni får en skön söndag. :-)
Nu är det allt dags att ta tag i dagen lite mer ordentligt här.

lydnadfagerstajax

annl

mariaylle

doriscamillajax

IMG_1104

Fredagar för alltid en speciell känsla med sig, så även idag.
Trots att det kanske inte varit någon särskild sådan.
Men ett hus som är nystädat, tulpaner på bordet,
en rolig helg att se fram emot & en vän som strax kommer på middag,
det är absolut tillräckligt för att skapa en härlig fredagskänsla!

Några smakprov från gårdagens fotografering får pryda dagens inlägg.
Precis som med människor, är vissa hundar enklare att fotografera än andra,
och Wiking Chidob Crux tillhör helt klart de enklare. Skötsam och stilig.

Nu – middagsfix.
Ha en trevlig kväll!

IMG_1007IMG_1125

IMG_0986Egil börjar bli en stor grabb! 

Trots att jag egentligen kunde sova betydligt längre,
så vaknade jag tidigt imorse av solljuset utanför fönstren.
Ljuset. Jag säger bara det.
Det är det bästa med den här tiden på året.

Untitled-1

IMG_0989

Eftersom det inte gick att somna om, var det lika bra att kliva upp.
Tog med Diezel ut på promenad, och fick med mig Escott på köpet…
Försökte få honom att stanna hemma på gården, men kattskräpet skrek när vi kom utom synhåll
och sprang ikapp oss, inte tänkte han stanna hemma.
Han skulle ju följa med på promenad!
Bortskämd som han är, så gick vi en promenad med Escott,
innan vi vände och gick hem och låste in honom, för att kunna gå upp till skogen.
Att korsa 90-vägen tillsammans med en katt kändes inte optimalt. Så skogsrundan, den får han allt låta bli att följa med på. ;-)
Promenad för kattens skull… Jag börjar verkligen bli en crazy catlady!!!

Väl hemma igen blev det frukost utomhus.
Eftersom det tydligen ska snöa imorgon, så var det lika bra att passa på, tyckte jag.
Nej, dags att börja plocka ihop kameragrejer och strax bege sig iväg för
en hundfotografering i solskenet!

ixIMG_0910

Det fattas en?
Sa bonden med frågande blick när vi gick förbi hans gård,
som vi så ofta gör, igår.

Ja, det fattas en. Och han har fattats mig i en hel vecka nu.
Tiden har gått snabbt & samtidigt stundvis stått stilla.
Det känns fortfarande så konstigt. Och tårarna trillade nedför kinderna,
när jag och Diezel gick genom skogen idag, så som vi tillsammans gjorde alla tre,
för precis en vecka sedan. I precis samma väder.
Det är så surrealistiskt ibland. Livet.
Så svårt att förstå sig på.

Helgen, den blev i alla fall precis som jag önskade.
Jag hade Eva på besök i lördags & igår, då kom Matilda hit.
Fina dagar i solen med två goa, och otroligt förstående vänner.

Och så var det ju så mysigt att träffa Matildas lille goding Ix.
En Working Kelpie-grabb på 10 veckor. Underbar på alla sätt.

IMG_0928IMG_0933

IMG_0922

IMG_0891

Jag vet inte riktigt hur.
Men på något sätt har dagarna under veckan passerat,
och imorgon har det redan gått en vecka.

Det är fortfarande lika tomt, det gör fortfarande lika ont och känns fortfarande lika förbannat orättvist.
Och det känns fortfarande som att något inombords försöker kväva mig, vissa stunder.
Men det går.

Jag behöver inte längre torka tårar vareviga minut,
och det känns som att sorgen har antagit en ny skepnad.
Den är inte längre sådär extremt smärtstam, stark och panikartad,
utan numera mer dov, men ständigt närvarande i bakgrunden.
Ständigt närvarande, och det går sällan mer än någon minut utan en tanke på Elvin.

En sorg som inte hindrar livet på samma sätt som de första dagarna.
En sorg som går att leva med, som låter mig känna glädje för framtiden igen,
och en sorg som jag vet, snart kommer tillåta mig att minnas Elvin med ett leende istället för tårar.
Inte riktigt än, men snart.

IMG_0881

Ett som är säkert, är att de senaste dagarna, förmodligen hade varit, om möjligt, ännu tyngre,
och det inte vore för allt stöd. Tack, alla ni som hört av er.
Även om jag kanske inte lyckats visa min uppskattning mitt i sorgen,
så har varje litet ord, varje liten tanke, varje liten handling, betytt så otroligt mycket.
Tack. ♥

IMG_0876

Elvin.
Den vackraste, galnaste, mest kärleksfulla & alltid lika glada Elvin.
Han finns inte hos mig mer.
Hans äventyr fortsätter någon annanstans nu,
ovan molnen.

IMG_0802

En hund som inte ens har fyllt fyra år ska inte behöva gå med smärta varje dag.
Sedan i höstas har vi kämpat med smärtor i flera delar av hans lilla kropp.
Trots rehab och utredningar, och nästan fem månader i koppel har vi inte fått någon ordning på det.  Han har fått gå lös, och vara hund fullt ut, sista tiden.
Han har varit så glad över att få röra sig igen, så lycklig.
Samtidigt som det varit så ofattbart jobbigt att se honom med smärta och
hälta efter såväl vila som aktivitet.
Se honom bli allt mer lättretlig och känslig. Se att blicken vissa stunder,
inte var den vanliga, glädjefyllda.

Jag ville inte att han skulle behöva gå igenom mer.
Inga fler stressfyllda veterinär eller rehab-besök, ingen mer smärta.
Och jag ville inte låta honom gå längre, för jag ville inte minnas honom som ett vrak av smärta,
eller att det tyngsta beslutet skulle vara tvunget att tas på grund av att någon
dum händelse skulle hinna ske.

Jag ville minnas honom som det underbara lyckopiller han varit för mig.
Därför, fick han efter en heldag i skogen, somna in i måndags eftermiddag.
Med solens strålar som sken in genom fönstret,
med mig och Marlene sittandes på golvet bredvid honom.
Jag är så tacksam för att hon var med, jag vet att Elvin också var det.
Och han var så lugn, som om han förstod…

Och sen.
Sen var han plötsligt inte där längre.
Han var bara,
borta.

Och kvar var tomrummet, sorgen och saknaden.

IMG_0694

IMG_0851

Det har snart gått ett par dygn, men smärtan är fortfarande densamma.
Smärtan, som jag innan aldrig hade kunnat föreställa mig skulle vara såhär stark.
Det känns som att någon försöker slita ut hjärtat ur kroppen,
samtidigt som att hela tillvaron känns som ett enda stort tomrum, omöjligt att fylla igen.
Han fattas mig så.
Och allt, varje tanke, påminner på något sätt om Elvin.

IMG_0901

Jag försöker att tänka på allt han gett mig.
På allt jag lärt mig, tack vare Elvin.
För jag vet att jag aldrig kommer ha en hund som lär mig så mycket, som han har gjort.
Om inställningen till livet, om glädjen i spår, om hundträning i stort,
om tålamod och envishet, om lycka.
Och nu även, om sorg.
Utan åren med Elvin,
hade jag inte varit den jag är idag.

Trots att jag vet att beslutet var det rätta, så känns det samtidigt så fel.
Allt känns så orättvist. Och jag vill inget hellre än att ha honom tillbaka.
Jag förstår bara inte, hur det är möjligt att jag inte har honom här hos mig längre,
och jag kan inte förlika mig med tanken att livet kommer gå vidare, utan honom.

vi

Vi ses igen, min vackre lille prins. ♥

Till dess,
spring genom de evigt gröna skogarna, de porlande bäckarna,
& sprudla av glädje, så som bara du kan.
Jag älskar dig. 

  • Jessica - jag lider med dig Sofie…:(
    Men är övertygad om att du valde rätt..ReplyCancel

  • Martina - Beklagar verkligen din sorg! Din text, er berättelse och det du beskriver om din älskade vän stämmer så överens med min som fick somna in på annandagen. Lite drygt 5 år, sjuk, hälta, glimten försvann osv.
    Jag vet hur det känns :(
    Han har det bra i hundhimmlen och är fri från smärta <3 lider med dig. Styrkekram!ReplyCancel

  • Hanna - Så oerhört vackert skrivet om din bästa vän <3ReplyCancel

  • Ereeka - Lilla fina <3ReplyCancel

  • Ida - Jag känner så otroligt med dig! Jag har ju följt dig länge och sett Elvin växa upp genom din härliga blogg. Smärtan du beskriver är hemsk! Jag gruvar mig för dagen då jag själv måste ta det där beslutet. Stor kramReplyCancel

IMG_0578IMG_0595IMG_0579

Förkylningsdagar är verkligen så tråkiga.
När man inte orkar annat än att ligga i soffan och titta på film,
trots att det kryper i hela kroppen av uttråkning.

Men igår fick jag nog.
Jag har ju lovat Elvin att vi ska hitta på något roligt i stort sett varje dag,
så vi åkte upp till skogen. Jag traskade ut ett kort spår, och under tiden det låg till sig fick grabbarna röja omkring medan jag strosade runt i solskenet.

En förmiddag i skogen var kanske inte kroppsligt det bästa för varken mig eller för Elvin.
Men för själen, då är skogen alltid den bästa platsen att vara på.
Skogen lindrar både sorg och smärta, även om det bara är för stunden.

Och idag?
Idag dricks det te, fylls på med C-vitamin och
samlas energi inför en helg på jobbet.

Jag önskar er alla en fin helg, ta hand om varandra.  ♥

IMG_0626IMG_0630

IMG_0601

IMG_0536IMG_0539IMG_0542Några bilder på en av Evas grabbar, Ullbitens Colin. 

Helgen blev som förväntat härlig.
Den startade med en god & trevlig födelsedagsmiddag hos Marlene under fredagskvällen,
och fortsatte därefter med en tidig lördagsmorgon och
en roadtrip tillsammans med Eva. Kulig sådan!

När jag sedan var hemmavid igen, så fick det röda lilla huset finbesök i form av Lotta, Draco & Knota.
Och helgen fortsatte sedan med en väldig massa babbel om smått & stort, en kväll på stan,
och avslutningsvis hundträning följt av slötid i soffan hemma hos Towa & Fredrik.

Jag kände igår att en förkylning började krypa sig på,
och sant som det var sagt. När jag vaknade i morse kände jag mig mer död än levande.
En väldigt, väldigt lugn måndag har det därför blivit, och jag är såå uttråkad.
Knaprar ipren och halstabletter, och hoppas att det drar förbi fort, det här.
Många stackare som är sjuka nu, så det verkar vara svårt att klara sig undan!

En lite sämre måndagsstart,
men kvarstående brakänslor efter en fin helg, alltså.
Och så har jag ju fyra fyrbenta som snällt ställer upp som troget sjuksällskap.  ♥

Vips, så har snart ytterligare en vecka passerat.
Vilket betyder att det är en vecka mindre kvar, tills det är ordentlig vår! :-)

Igår, var första dagen på några dagars ledighet.
Och vilken toppentorsdag att vara ledig på.
Jag vaknade tidigt av att solen sken,och startade dagen med långpromenad med
grabbarna  i det underbara vädret. Energipåfyllning av bästa sort!

Under kvällen blev det lite lydnadsträning med Madde.
Det kändes då stundvis som att fingrarna skulle trilla av i kylan,
men roligt var det och hundarna jobbade på bra.
Träningen med Diezel är ganska kravlös, men vi är glada båda två, och det är det viktiga.
Kanske, blir det en lägrestart till våren. Men blir det inte det, så gör det inget.
Vi tar det lite som det kommer, och det passar oss båda bäst just nu.

IMG_0331
Elvin fick också träna lite smått.
Och den glädjen.. Åh. Det bara lös om hela honom,
och allt finns kvar i minnet, trots att det var så länge sedan sist.
Hans kropp svarar inte som önskat på att få vara hund igen,
men huvudet gör det. Och därför känns beslutet som det rätta,
trots att det samtidigt är förbannat tungt.
Vi tar en dag i taget, och försöker fylla varje dag med något roligt.

Helgen ser ut att bli en finfin sådan, och ses fram emot.
Men än så länge är det ju bara fredag, några ärenden ska uträttas,
en fotografering väntar och ett födelsedagsbarn ska firas.
Dags att köra igång dagen ordentligt, tror jag bestämt.