Fotograf Sofie Gustafsson »

Fullspäckad vecka, med jobb, fotograferingar & annat.
Tiden har bara sprungit förbi, och vips,
så är det ju äntligen torsdag!

Igår fick jag äntligen något mer klarhet kring tiden framåt gällande Noomi.
Förändringen hon har runt bogleden är något som kallas Calcinosis Circumscripta.
Någon form av tumörbildning/kalkansamling, som tros i sig vara ofarlig.
Det som gör det tokigt, är att den sitter illa till och inte kan tas bort.
Om det är denna som är orsaken till hennes tidigare hälta eller ej,
är dock fortfarande oklart.
Likaså varför den uppkommit, hur länge den funnits osv.

På CT:röntgen kunde veterinären även se viss förändring på armbågarna,
så kanske är det detta som är huvudorsaken till smärtan. Ingen som vet.
Men nu gör vi så att hon får lagom med aktivitet så länge hon är hältfri,
och så följer en ortoped upp armbågarna i början av Augusti.

Situationen känns inte bra,
men ändock tusen gånger bättre än att det var en elakartad cancer.
Jag håller hoppet uppe, hoppas hältan fortsätter hålla sig borta,
att armbågs-situationen går att lösa,
och att jag får ha kvar min älskade pärla
i många år till. ♡

Nu – försöka väcka hjärnan till liv,
och därefter är det dags för sista
arbetsdagen innan tre veckors
e f t e r l ä n g t a d semester!

Det är verkligen sommar nu,
trots att jag inte riktigt kan förstå det!

Förra veckan spenderades många kvällar
utomhus med vänner & hundar. Ibland runt en eld,
ibland med kameror i högsta hugg.
Väldigt trevligt, oavsett.
Och jag känner det verkligen så tydligt –
ju mer tid utomhus jag ger mig själv,
desto bättre mår jag.

Vi pratar ofta med deltagarna på jobbet om just det
– vad som är viktigt & värdefullt i våra liv.
Vad vi, var och en av oss, bör lägga mest tid & energi på,
för att må så bra som möjligt.
Värt att tänka till kring.

För mig,
är naturen,
och mina relationer till mina
käraste två & fyrbenta,
det mest värdefulla. ♥

Vad är mest viktigt och värdefullt för Er?

Helgen då.
Den bjöd på roadtrip!

Jag & Johan åkte till Malingsbo.
Inte speciellt långt bort, och bara en helg.
Men ändå, gick kroppen snabbt in i semester-mode.
Vandring, fotografering, invigning av nya tältet,
bad för hundarna, besök av vänner, fiske, äta-utomhus
och inga tider att passa.
Ljuvligt, kort & gott!
Och naturen runt Malingsbo
var ju dessutom fantastisk!

En himla mysig helg, och energiförrådet är nu
påfyllt på bästa sätt inför kommande vecka.

Sista veckan innan semester på riktigt!

Så fort jag kände att energin började återvända igen, i helgen,
så begav jag mig ut.
Med hundar i släptåg
& frukost i ryggsäcken.

Ut.
Ut till Ängsö.
Till stigar inramade av gröna bladverk.
Till klippor, vatten, stillhet.
Andades djupt. Blundade.

Under kvällen åkte sedan jag & Camilla på en liten utflykt.
Promenerade i regn & körde längs kurviga småvägar.
Hittade smultronställen.
Sen landade vi ute i Frösåker.
Åt middag vid elden, njöt av rosafärgad himmel
och körde hemåt igen genom dimman,
först när klockan blivit över midnatt.
En sån där kväll,
som är så fin att man inte vill gå in.

Många, många
sådana kvällar vill jag ha i sommar.
Ser så fram emot det!

Inkommen från kvällspromenad i juniregn.
Mysigt. Med lugnet som kommer med regnet,
med doften av sommar & den ljumma luften.

Halsontet har gett sig av, äntligen.
Nu hoppas jag att den här
vansinniga tröttheten också ger sig av snart.
Så att livet kan återgå till normalt sen.
Längtar så till vardagsäventyr, till jobbet,
och till inplanerade fotograferingar.
Och sen, såklart – till semestern som nalkas
om bara några veckor!
Galet nära. 

Det har förövrigt fotograferats lite för lite privat sista tiden.
Mobilkameran följer ju med överallt,
men det är inte riktigt samma sak…
Jag tycker ju om att
dokumentera, gå tillbaka,
minnas, känna igen.
Och det gör sig ju bäst
med riktiga bilder.

Så.
Ett nytt försök,
med mer foto & mer blogg,
helt enkelt.

Life isn’t about finding yourself,
it’s about creating yourself.  ☀

Så trillade vi in i Juni.
Med grönska, solgula rapsfält,
blommande vägkanter & långa, ljusa kvällar.

Ljuvligt, men för tillfället har vi sjukstuga här i Tortuna,
och har inte kunnat njuta av sommaren på riktigt ännu.

Noomi vilar efter sin operation,
och jag, jag försöker vila bort min
eländiga körtelfeber som slog till förra helgen.
Man ska bara kunna ha körtelfeber en gång, tydligen.
Men se, jag lyckades få det en andra gång.
Bah. Såå trött på halsont & vila
så det finns inte, just nu.


Nomsans operation då.
Hon opererades för ett par veckor sedan.
Det blev mer komplicerat än beräknat att ta biopsin,
så efter ingreppet har det varit strikt vila för fröken.
Nu är bandaget åtminstone borttaget,
men koppelvilan fortsätter tills jag
får något ytterligare besked.
2-3 veckor skulle det ta, innan provsvaren kom,
så det bör väl närma sig nu.
Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men det är klart att
ovissheten & oron hela tiden hänger över mig.
Lite som ett grått moln.
Speciellt nu när jag också är sjuk,
och har på tok för mycket tid att kunna tänka & fundera…

Otroligt duktig på att köpa läget, och acceptera att livet är tråkigt nu,
är hon dock, Noomi. Lika glad & gosig som vanligt.
Älskade hund!

Lite stiltje i livet för nuvarande alltså.
Men det blir bättre snart, så småningom.

Nu,
ytterligare en kopp te
& fördriva lite tid med
redigering av bröllopsbilder. ♥

Mörkret har lagt sig & ögonlocken är tunga.
Men ingen riktig ro att gå och lägga sig har infunnit sig än, så jag dricker te,
kliar Noomi på magen & försöker sortera lite av allt som rör sig i huvudet.

Det blev en omtumlande vecka,
det här.

Noomi har haltat ett några gånger sista veckorna.
Några steg sådär, vid ett tillfälle ett par dagar.
Utöver det, inget specifikt,
mer än en magkänsla av att hennes rörelser
inte varit helt rena.

Jag anade OCD, och vi besökte veterinären i tisdags.
Noomi blev undersökt, men visade ingen smärta någonstans,
och vetten kunde inte se någon hälta just då.
Misstanken om en lindrig OCD fanns kvar,
och det blev röntgen av bogar & armbågar.
Huvudmisstanken var att hitta något på höger sida då hältan setts där,
men den vänstra röntgades också, för att kunna jämföra.

Någon OCD var det inte, lederna såg fina ut.
Däremot hittades något som ingen kunnat ana,
en cellansamling/tumör bredvid den vänstra bogleden.
Luften gick ur mig.
Det här finns bara inte, det är omöjligt,
hon är ju bara 8 månader.

Förra året vid nästan exakt samma tidpunkt
fick jag det ödesdigra & vidriga beskedet att Escott hade en obotlig hjärtsjukdom.
Och nu, när jag känt att livet börjat stabiliseras igen efter alla
förändringar som varit det senaste året – kom nu detta.

Jag känner mig så tom på kraft. Vill bara stoppa huvudet i sanden & inte låtsas om det här.
Bara köra på som att det inte alls finns något i Noomis kropp som inte borde vara där.
Men det kan jag ju inte.

Vi har fått tid på Strömsholm på måndag, för CT & biopsi.
Sen får vi se. Kan bara vänta nu. Avvakta. Hoppas.

Det tar så mycket energi, sånt här.
Så förbannat mycket energi, att inte veta.

Så jag försöker fylla på, så gott jag kan,
Trots att jag egentligen helst vill krypa ner i
sängen & dra täcket över huvudet.

Tid med vänner & på Ängsö.
Att prata, springa, fotografera,
promenera & att omges av vacker natur.
Det är sånt som hjälper mig att skingra tankarna.
Trots att det ibland är motigt att ta sig ut,
är det alltid värt när man står där på klippan eller i skogen,
och andas in den friska luften,
djupt. 

Måndag & ytterligare besked, alltså.
Till dess,
ska jag försöka stänga av känslorna & tankarna lite,
och bara njuta av en fin helg.

Ta hand om varandra, hörni.
& ta aldrig något eller någon för givet. <3

Dunsat ner i soffan efter en fullspäckad, men härlig torsdag.
En himla bra dag på jobbet, och efter det,
lite vardagslyx i form av middag i stan
med Linnea. Mysigt!

Kände mig så v a n s i n n i g t trött & opepp imorse,
så är glad att dagen vände till något bra!

Veckan har i övrigt rusat förbi.
Har känt en enorm dragning till naturen, ännu mer än vanligt.
Och kvällarna har därav spenderats i skogen & vid vattnet.
Det är lika magiskt varje gång, vilket lugn naturen ger inombords,
samtidigt som den fyller på med ny
energi & glädje.

Kravlöst, enkelt, fridfullt.
Men på samma gång med enorm kraft. 

Skulle kunna skriva massor om naturen & vad den ger,
men det får bli vid ett senare tillfälle.

Nu,
dags att krypa ner i sängen.
Imorgon är det ju fredag igen.
Ser fram emot att känna fredagsfeelingen ta plats,
& att få pussa på en saknad igen. <3

Bilderna,
är från förra helgen som spenderades
i Skövdetrakten. Ljuvliga dagar.

Vilken vecka det har varit!
Det blev Maj – och plötsligt slog våren till med full kraft.
Precis som tidigare år vid ungefär den här tidpunkten infinner sig en slags eufori,
och en glädje över att det kommer faktiskt en sommar till.
Jag är så känslig för väder & för årstider att det är inte klokt.

Så,
sommarvädret har verkligen tagits till vara på
under de senaste dagarna.


Det har blivit flera kvällar på Ängsö,
för upptäckande, löpning, promenader & baravara-tid.
Naturen är ju underbar såhär års.

Nåväl,
minutrarna bara flyger iväg såhär på morgonkvisten.
Nu är det dags att plocka med de fyrbenta pälsarna och bege
sig mot jobbet för några timmar. Under helgen ska hundarna till hundvakter
& ett par dagar på vift med hjärtat väntar. Blir härligt!

Ha en jättefin helg, vänner <3

Gårdagen behövde lite hjälp på traven, för att fredagskänslan skulle infinna sig.
Så efter jobbet packades ryggsäcken, och jag & hundarna rullade ut på
Björnön för att möta upp Marlene & Geni.
Vi grillade korv, fotade, surrade om livets
toppar & dalar och njöt av solen.

Och där & då,
fylldes energiförrådet på igen,
och glädjen över långhelg letade sig fram sig på riktigt.

En vän, några hundar, en eld & natur.
Det gör gott, det.

Idag har vi spenderat tid med Lisa & Loi.
Det går för det mesta långt mellan gångerna vi ses,
men det är alltid lika skoj, när det sen väl blir av!
Vi promenerade på Ängsö, fikade vid Mälaren
& avslutade senare med årets första uteserverings-lunch.
Aningens kallt, men ändå,
årets första!

Och snart,
snart är det ju Maj & våren ser ut att komma på riktigt.
Ljuvligt!

Tulpanerna
som Camilla kom förbi med häromkvällen, har börjat slå ut.
Och jag försöker bota morgontröttheten med hjälp av
kaffe ur muggen från en av Gotlandsresorna.
Åh, Gotland. Den ön längtar jag så ofta till. 

De senaste veckorna har verkligen varit fullspäckade
från morgon till kväll.
Med att packa, städa, flytta & därefter renovera.
Och när det sedan var klart,
väntade en intensiv men fin
påskhelg i norr.

Så – den här veckan har fokus legat på att
stressa lite mindre och landa i nya lägenheten.
Det börjar bli mysigt, och jag trivs.
Det känns hemma,
och det är ju det allra viktigaste.

Och,
idag är det ju veckans kanske härligaste dag!
Fredag, och en helg med roliga planer som
bara väntar på att få starta.

Mittiveckan-morgon, tända ljus,
och en extrem trötthet. Gäspningarna tycks
aldrig ta slut.

Jag tänker tillbaka på helgen, som hade mer energi & var ljuvlig.
Inte av någon speciell anledning, egentligen. Den var bara väldigt härlig,
med goa människor omkring mig, strålande väder & mycket som hanns med.
Det räcker ju fint, så.

Men nu, nu är det ju vardag igen.
Med jobb, och framförallt – med flyttstök i massor.
Jag är så trött på det här nu. På att slänga, packa & städa.
Timmarna räcker inte riktigt till & stressen kryper lite i mig,
trots att jag vet att det kommer lösa sig. Det gör det ju alltid.

Jag längtar så tills det är klart med den gamla lägenheten,
så att fokus istället kan läggas på att ställa i ordning allt i den nya.
På att fixa, pyssla, och att få ställa en första vas med
blommor på köksbordet.
Det, längtar jag efter.
Och såklart,
alla grillkvällar på verandan framöver.
Ah, tänk så underbart!

Idag,
hade det varit himla önskvärt med en dag på Ängsö.
Med en sprakande eld, varm choklad
& tankar som fick flyga fritt.
Men nepp, det får snällt vänta till
ett senare tillfälle.

Nu, mot jobbet.

Regnet smattrar mot rutorna, tekoppen står inom räckhåll
& hundarna andas tungt. Trötta, efter en
härlig eftermiddag på Björnön i
ljuvligt eftermiddagsljus.

Det var så mysigt att krama om mina fyrbenta igen,
efter att jag spenderat ett par dagar på bortaplan.
Planeringsdagar med jobbet, förlagda på Färna herrgård.
Intensiva, givande & trevliga dagar.
Och vilket fint ställe!
Härliga omgivningar, trevligt spa,
god mat & sköna hotellsängar.

Och det viktigaste, såklart.
Hotellfrukosten! 
Den var tiptop.

Måste helt klart åka dit igen snart.

En fin start på veckan, alltså. Lyxig.
Och jag ser fram emot veckans kommande dagar,
med utflykter, frisörbesök & att J kommer hem igen.

Först och främst, dock.
Mer te & mys med saknade pälsar. <3

 

Det börjar kännas som vår på riktigt nu.
Med fågelkvitter, barmark & värmande solstrålar.
Och livet, det känns…
starkare i mig nu, på något vis.
Förstår ni hur jag menar?

Trots att hösten & vintern inte på långa vägar kändes
lika jobbiga som året innan,
så känns livet ändå än mer… färgglatt & innerligt nu,
när våren är på ingång!

Och veckan, den har varit härlig.
Roliga jobbdagar, fritid med människor
jag tycker mycket om, och så en del hundträning.
Att känna det där lyckoruset över att träna hund igen,
är så himla härligt & efterlängtat.

…Noomi har kikat lite på Marlenes får, gått ett par korta spår
& lite smått petat på några lydnadsmoment.
Hon är väldigt sansad och tänker mycket, både hos fåren & i spåret.
Det ska bli så roligt att få utvecklas tillsammans
med henne framöver!

Jag & hundarna kom för en stund sedan in från kvällspromenad
under en glittrande stjärnhimmel.
Får man någonsin nog av att titta upp mot stjärnorna?
Jag tror inte det.
Jag kan verkligen titta hur länge som helst…
Det är som att titta in i en eld,
förtrollande på något sätt.

Nu i alla fall, nedkrupen i sängen med tunga ögonlock.
Både Diezel & Noomi sover redan, och jag ska snart göra detsamma.
Planen är att kliva upp tidigt imorgon, för att försöka bli så klar som
möjligt med det urtråkiga flyttpackandet.
S O M jag längtar tills allt är klart & på plats i nya lägenheten.

Ännu en flytt, ännu ett nytt kapitel.
Jag hoppas & tror att det kommer bli bra,
det där.

Fredag

Trots att veckan inte alls blev som planerat,
och jag istället för att vara på jobbet,
ligger i soffan med en varm riskudde under nacken.
Så är det ju ändå fredag,
med den härliga känsla den alltid för med sig.

En bil körde in i min bil, påväg hem från jobbet häromdagen.
Det gick okej med bilar, hundar osv. Men min nacke tog smällen,
och är stel & gör ont som sjutton.
Det skulle ge med sig efter några dagar, sa läkaren.
Så jag hoppas att hon har rätt, och att det inte blir något långvarigt.
Man blir ju lite rädd för det.


Bilderna,
de är från i måndags.
En härlig eftermiddag i skogen med hundarna.
Med dagens sista solstrålar glittrandes mellan träden,
och frisk skogsluft att fylla lungorna med.
Vi njöt alla tre.

Och ser ni, vad stor hon blivit nu,
Noomi?

Hon blev 6 månader häromdagen,
och har börjat växa i de långa benen.
Hon är så fin, min goa tjej.

Försöket att jobba igår gick inte som önskat,
så idag blir det alltså ytterligare en tråkdag i soffan.
Jag försöker bota rastlösheten & nackontet med film, pinterest, läsning & te.
Men alldeles snart planerar jag att vara på banan igen,
för det här är ju hur tråkigt som helst. Bah.

Nåväl. Färdigklagat.
Hoppas ni har en toppenfredag, vänner.
Njut av helgen, det ser ju ut som att våren är påväg nu!
Så efterlängtad <3

Snön faller ner utanför fönstren, hundarna sover vid mina
fötter efter morgonpromenad & jag har precis
druckit upp mitt te.

Jag tänker på förra helgen, som var en riktig toppenhelg.
Jag & Elin bodde på ett mysigt hotell i Älvdalen,
för att sedan under lördagen åka Tjejvasan i strålande, strålande solsken.
Bortsett från att jag fick stanna till och plåstra om skavsår på hälarna efter två mil,
så gick det över förväntan.
Det känns så kul att vi klarade det med en bra känsla!
Resten av helgen myste vi mest på med tid i stan & på café.
Det var vi väl värda, tyckte vi.

En gråslaskig vecka går nu mot sitt slut.
Överlag en ganska energilös sådan,
men med ljusglimtar i form av bland annat födelsedagsmiddag för Marley,
jobbtimmar på Ängsö i solen (Åh, vad de solstrålarna gjorde mycket!)
& små träningspass med Noomi.

Nä… att krypa ner i sängen igen bredvid J hade inte varit fel just nu. Gäsp!
Men jag ska rulla mot Kungsör och den egna lägenheten för att börja packa.
Japp, det var ju hela 9 månader sedan förra flytten.
Så jag tänkte att det var dags igen nu, haha.
En mysig, äldre lägenhet i bottenplan,
lite mer på landet men ändå nära stan & jobbet,
är det som väntar.
Det känns super att äntligen hittat ett bra boende i Västerås,
men att packa är ju verkligen dötråkigt.
Så, lika bra att sätta igång.

Ha en fin lördag, vänner <3

En härlig vecka såhär långt,
och än är den ju inte slut!

Jag & Johan firade 6 månader tillsammans med restaurangmiddag i måndags.
Ett halvår, alltså. Långt & kort på samma gång, på något vis.
Å ena sidan känns det som att vi träffades förra veckan,
men å andra sidan som att det varit vi så mycket längre,
med tanke på att det känts så självklart från dag ett.
Konstigt det där. Men härligt oavsett,
och jag hoppas på en väldig massa fler
månader tillsammans <3

I övrigt, fullt upp på jobbet, men på samma gång väldigt roligt.
Verkligen himla tacksam över mitt jobb av flera anledningar.
Härliga människor & arbetsmiljöer är två av dem.
Idag har Diezel hängt med J på äventyr,
så Noomi har fått hänga med mig till kontoret på egen hand.
Nyttigt med egentid för lilla damen.
Efter jobbet hann vi med promenad & bus innan mörkret föll.
Mysigt, och SOM jag tycker om min lilla bustjej!

Nej, färdigvilat här.
Packa väskan, och iväg för att träffa Marlene i simhallen.
SEN ska jag däcka i soffan & njuta av att jag nu har HELG.
Imorgon bär det av mot Mora för att möta upp Elin.
Vi ska bo på hotell, prata ikapp, äta god mat och ha det härligt…
Och visst ja, pallra oss igenom Tjejvasan ska vi göra också…
Det blir nog bra, det ;-)

IMG_5042

Så var det söndagkväll,
och vips har ännu en helg rusat förbi.
Alldeles för fort.

Både hundarna & mannen har redan somnat.
Själv, så funderar jag lite över de senaste februariveckorna.
Och konstaterar, att det varit en himla bra månad hittills, det här.

Med bland annat skidåkning,
häng i fårhagar, promenader i skogen & på isen,
solsken, lydnadsträning, middagar med vänner,
skratt & mys.

IMG_4902IMG_4903noomiIMG_4935colinIMG_4938lottaknotaIMG_4987
Och,
så har livet blivit lite annorlunda, senaste tiden.
Efter en Sollefteåtripp,
har ju en liten 5-månaders Noomi (Valledets Min) flyttat in.
Hon dök upp, och jag kunde inte få henne ur tanken.
Magkänslan sa att livet var redo för hundträning igen,
och nu är hon här.
Som om det vore den mest
självklara sak i världen.

IMG_5002IMG_4946
Vi är ju fortfarande lite i lära-känna stadiet.
Men hon är hittills en otroligt go & positiv tjej.
Behaglig, och enkel att ha att göra med.
Jag tycker redan om henne massor,
och ser så fram emot allt vi
kommer hitta på framöver!
Är så tacksam över att Stina låter
mig förvalta den här lilla pärlan. <3

IMG_4875
Nej, nu ska jag göra som resten av gänget här.
Sova, och samla energi inför kommande vecka.
Det kommer bli en finfin sådan,
det känner jag på mig!

IMG_5048

IMG_4991

16466160_10154621578793141_524042986_o

Nedkrupen i sängen,
tröttare än tröttast efter en lång men bra dag.
Jag blickar tillbaka på Januari,
& vad mycket skoj som hunnits med, under årets första månad.

Det har promenerats & grillats korv på öar runt Västerås med härligt sällskap,
pratats ikapp en hela massa missad tid hos goaste Lotta,
och åkts en del skidor inför kommande tjejvasa.
Och så har vi ju haft överraskningsmiddag för Annelie med träningsgruppen
– första gången på lång, lång tid sedan vi sågs,
det var så mysigt.

16466655_10154621578743141_115396568_o

blogg22

I helgen var jag & Camilla på Fotografiska Museet i Stockholm.
Jag har inte tagit mig iväg dit tidigare, men nu fick jag ett besök där av Camilla i födelsedagspresent,
så äntligen tog jag mig iväg. Roligt att hämta inspiration, dit vill jag igen!
Jag har dock såå svårt att hitta lust till fotografering under vinterhalvåret.
Åtminstone när vintrarna är som den nuvarande – i total gråskala.
Drömmer mig bort till tussilagos, blåsippor och andra vårtecken. 

Snart kommer de.

Namnlöst-1

I övrigt, är livet vänligt mot mig just nu.
Och jag är så himla tacksam för det varje dag.
Tacksam för fjärilarna i magen som J ger mig, för alla skratt på jobbet,
för människorna omkring mig och för att jag vågar hålla fast vid
det jag lovade mig själv någon gång i höstas,
– att följa hjärtat & lita på magkänslan.
<3

Kortvecka, denna vecka.
Så nu är det bara en arbetsdag kvar,
innan vi tar helg och åker på roadtrip,
Diezel & jag. Tjoho!

IMG_4606fest2

Onsdagkväll & nedkrupen under en filt i soffan,
drickandes te med mycket ingefära för att försöka bli kvitt envis hosta.
Redigerar bilder, läser bloggar, bläddrar i kalendern
& inser hur snabbt årets första veckor passerat.
Februari är ju snart här. 

Det nya året har startat väldigt bra.
Med 25-årsfirande, mycket tid utomhus,
utflykter, fotografering & mys.
Och så har jag ju klivit in på min nya tjänst på jobbet!
Det känns kalasbra, och jag är så tacksam över
att få arbeta med något jag verkligen tror på,
och nu kunna landa i att jag blir kvar där.

En finfin start på 2017, alltså.
Och mycket roligt väntar framöver,
det ses såå fram emot.

Nu, tunga ögonlock och snart sovdags.
Två utbildningsdagar kvar innan det vankas HELG !