Igår, städades det röda lilla huset ur,
det som jag kallat hemma de senaste 3,5 åren.
Det var en märklig känsla att låsa dörren för sista gången.
Att sätta punkt för ett avslutat kapitel.
– utan att riktigt veta vart jag nu är påväg.
Ledsamhet över att lämna så mycket fint knutet till
Västerås & Lagersberg,
och samtidigt hoppfullt att se fram emot något nytt.
Denna ständiga bergochdalbana av känslor,
som man inte har så mycket annat val,
än att bara åka med i.
Men nu,
Jämtland, Östersund & tillsvidare, Marieby, alltså. Helt & hållet.
Och en drös tomma, oskrivna blad som väntar på att fyllas.
Vi spenderade några eftermiddagstimmar nere vid sjön,
jag och pojkarna.
Hösten är ju som vackrast just nu,
och luften som krispigast.