Säkra vaknade tidigt imorse.
Vi tassade ut i morgonsolen, där daggen gnistrade.
Jag drog ett djupt andetag, log för mig själv och kisade mot solen och den klarblå himlen.
Jag andades in igen, och fyllde lungorna.
Luften var annorlunda nu.
Krispigare, friskare, lättare att andas.
Och jag förstod,
att den bara ville ge en liten hint om att den snart är påväg. Hösten.
Jag njuter lika mycket varje år, av att få känna den där krispigheten i luften igen.
För ja, sommaren må vara vacker på många sätt, men september-hösten,
det är min tid, det.
Här på gården har tiden fyllts och rusat iväg sista tiden.
Med gäster i huset, diverse projekt, valp-hyss och annat.
Och så har vi ju väntat, längtat och räknat ner.
Till kattvalparnas ankomst.
För det blev ju en riktig baby-boom här på gården den här våren & sommaren.
Med en liten valp & Estrid vars mage växte och växte, för att förra veckan äntligen visa
sig innehålla fyra, friska små liv. Det var fantastiskt att få vara med när de föddes!
De börjar öppna ögonen nu, och utforska sin värld mer och mer.
Helt ljuvliga, och svåra att slita blicken från!
Så nydelige :D