vallhundar.

Jag må ha ett, för mig, jobb av bästa sort.
Men, känslan av f r e d a g
är ju ändå ljuvlig.

Veckan har gått i ett, och varit en bra sådan.
Mycket tid utomhus med hundarna & mycket tid med vänner.
Fina kvällar!
–
Häromdagen rullade vi till Eva efter jobbet, jag & hundarna.
Noomi fick putta lite på fåren för första gången på länge och blev lycklig.
Jag med, över att hon är så snäll i fårhagen, och över att hennes kropp
inte protesterade mot den typen av rörelser heller.
Hon har levt som vanligt i princip, under sommaren nu.
Ingen hälta har uppkommit, så vi får se vad ortopeden säger
gällande hennes tumör & hennes armbågar nästa vecka.
Vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig,
faktiskt. Mer än att jag hoppas att hon
inte visar på någon smärta.

Vi får se, helt enkelt.
Jag njuter i alla fall av varje sekund med min pärla!

Det blev en hel del fotograferande av Evas
grabbar också när jag var där.
Vissa hundar tycker man ju lite extra mycket om,
även om det inte är ens egna.
Och Evas fine Zack är verkligen en sådan hund.
Han är så häftig & go på alla vis, den killen!
Väl förvaltad av Eva.

Fullspäckad vecka, alltså.
Då är livet som bäst,
om ni frågar mig.

Och nu,
nu är fokuset inställt på helg,
och strax trillar mamma & pappa in,
för att spendera ett par dagar i Västerås.
Det blir mysigt att ha dem här lite!