att känna sig lite överväldigad.

Kanske tidernas längsta torsdag.
Och efter att ha fyllt dagen med diverse pappersjobb, bildfix & telefonköande,
följt av tedrickande och en massa struntprat hos grannen,
så kändes det nu lämpligt att fylla ut lite av tiden med bloggande.

Och jag tänkte mest säga Tack. 
För all respons på bilderna i det tidigare inlägget.
Jag kände mig alldeles överväldigad av de fina orden som trillade in.
Efter en svacka i fotograferandet, där jag ifrågsatt mig själv och hur mycket jag egentligen vill detta,
så kändes alla de värmande kommentarerna otroligt upplyftande.
Tack. För att ni tar er tid!

Och när jag tänker vidare på just det.
Så tar det ju verkligen så liten del av vår egen tid & energi,
att ge någon annan så mycket glädje genom bara några få ord!
Tänkvärt för var och en av oss, tror jag allt.
Att lyfta andra, är något man alltid kan bli bättre på,
och ständigt arbeta med.
Åtminstone jag, funderar ofta på sådant som andra gör bra, är duktiga på osv.
Men det är långt ifrån alltid som jag faktiskt låter
personen ifråga få veta det – dumt, eller hur?